pernilla wahlman

- Pernilla det där ser ut som Daniel Westling, sa ledarskribenten Jenny.
- Ja det är han, svarade jag.
Jenny hörde inte vad jag sa, så hon upprepade sig.
- Titta vad lik han är Daniel Westling!
- Ja Jenny, det är Daniel Westling, svarade jag igen.
Lite senare på kvällen.
- Vem hejade du på?
- Tommy Sjödin, svarade jag.
- Ja ha, jobbar han på tidningen?
- Nej han är hockeyspelare.
- Jaså jagar han en gummitrissa. Är han känd eller?
- Ja det är han väl. Speciellt i Gävle.
- Hur ska jag veta det? Jag ska i alla fall äta lunch med Göran Persson på måndag. Han är mer känd än Tommy Sjödin.

Dagen efter gick vi vår söndagsmorgonpromenad.

- Så Tommy Ström är någon jag borde känna till? frågade Jenny.
- Tommy Sjödin menar du, rättade jag.
- Påminn mig igen varför jag hänger med dig Pernilla.
(Så säger hon ofta när hon tycker att jag är dryg)
- Jag känner ju igen planjaspelarna, fortsatte jag.
- Åh det är ju jättelätt att känna igen dom. Dom är långa och har basketskor på sig. Det är mycket svårare med hockeyspelare.

I natt satt jag i globens parkeringshus och käkade halstabletter. Jag och en fotografkollega skulle åka hem så vi hoppade in i våra bilar. När både han och jag passerat bommen såg vi att det inte gick att åka ut. En bil hade kört mot färdriktningen och fått punktering på två däck. Bakom stod en polisbil och i den satt en jättesöt tjej som var lite ledsen.
Svenne bjöd in mig i hans bil på halstabletter. Efter ca 30 minuter behagade polisbilen flytta på sig en meter så vi kunde åka ut. En polis kom och bad om ursäkt för att det tagit tid.

Svennes flickvän är förövrigt också jättesöt. Hon har vunnit miss Estland. En gång var det fotograffest hemma hos honom. Vi skulle grilla tillsammans. Hanna och jag hann inte hjälpa till med maten för vi blev fullt upptagna med att plåta oss själva med alla tiaror och pokaler som miss Estland vunnit.
Svenne berättade att han minsann också klätt ut sig en gång. Han var klädd till en rastakille, med svart färg i ansiktet och långt hår. I den klädseln blev han vittne till ett skottdrama. Svenne fick hoppa in i en polisbil för att bli förhörd. Han passade även på att dricka lite av sin whiskey. Efter förhöret fick Svenne åka polisbil hela vägen hem.

Igår hade Arbetarbladet och Gefle Dagblad fest på konserthuset.
Jag skulle gladeligen skriva ut en massa namn här på vilka som gjorde pinsamma saker, men tyvärr finns det ingenting att skriva.
Ja förutom en sak då...
Elin hällde rätt snabbt ett glas champagne på mig.
Senare kom hon lallandes med rödvin, men då flyttade jag mig undan. Hon sa att det var en hämnd för allt ont jag gjort henne under tiden vi jobbade på GD/GIF tillsammans.
Festen var annars jättetrevlig, men som sagt var det alldeles för lite skandaler.

- Du pratar så otydligt, sa Daniel till mig när vi åkte ut på jobb.
Daniel är en skåning.
Jag är på Aftonbladet idag och det är första gången jag arbetar med honom.
Han är lite mopsig.
- Åk till Gärdet sa han.
Jag blev glad för dit hittar jag utan min Stockholmskarta som jag glömt hemma.
Jag åkte. Men när jag kom fram sa han att vi inte alls skulle till Gärdet. Det hade han bara nämnt sisådär ändå. Vi kom fram rätt snabbt i alla fall.
Ett modejobb skulle göras och Daniel lät riktigt säker på sin sak.
- Jag ska ha ballerinaskor, sa en av tjejerna.
- Det är helt rätt, svarade Daniel.
- Jag ska ha en kjol med guld, sa en annan.
- Men det är rätt det med, fortsatte Daniel.
Men sedan gick han bet på sin fejkmoderedaktörsroll.
- Jag ska ha en tunika på mig, sa den tredje tjejen.
- Vad är en tunika? Är det en sådan man har i kyrkan? svarade Daniel.
Efter jobbet blev han hungrig. Vi stannade på söder och köpte pasta.
Kocken ställde fram en påse som Daniel grabbade tag i och drog iväg. Min bil var parkerad alldeles utanför så vi hoppade snabbt in.
Ut efter oss sprang restaurangpersonalen.
- Undra om han trodde att jag inte betalat, men det gjorde jag väl? frågade Daniel.
Jag sa att han kanske tagit fel mat.
Daniel luktade ner i sin påse.
- Äh det luktar gott. Åk!

- Det är ju kö. Jag vill inte stå i kö. Det är inte speciellt VIP att stå i kö, sa Elin och vägrade köpa godis i kiosken.
Vi hängde på GD-GIF idag igen.
Elin var på rätt ok humör, men hon klankade återigen på min ålder.
- Vid vilken ålder blir man tant? frågade Elin två små blyga flickor i skogen.
- Vi vet inte, svarade dom tysta.
Efter att jag varit iväg och plåtat lite svarade flickorna att man blir tant vid 27.
Jag uppmärksammade dock att dom höll varsin krona i handen. Elin hade helt enkelt mutat dom små liven.
Sedan skulle Elin leka seriös reporter. Hon spände ögonen i ett litet barn.
- Ärligt nu! Vad är viktigast? Att ha kul eller att vinna?
- Att ha kul, svarade barnet snabbt och seriöst.
Elin såg mycket skeptisk ut och muttrade "vilket skitsnack" när barnet gått därifrån.
Elin sammanfattar GD-GIF såhär: Folkligt, festligt och fullsatt.
- Det var en tråkig sammanfattning, svarar jag.
- Jag tänker inte säga någon mer groda nu inte, säger Elin.

Elin och jag jobbar på GD-GIF i helgen.
På friidrottsbanan skuttar maskoten Tjäderväder omkring bland barnen. Elin tände till direkt när hon fick syn på honom.
- Vi måste sparka Tjäderväder i skrevet!
Jag tyckte att det var lite onödigt.
- I röva då? Får jag sparka honom i röva? tjöt Elin och gjorde sig beredd.
När jag sa att hon faktiskt inte fick det heller surnade hon till och började hacka på min ålder.
- Ja jag har hela livet framför mig jag, mopsade Elin, 24 år.
När uppvärmningen med Friskis&Svettis drog igång hakade Elin på. Jag stod still på samma ställe och plåtade lite.
- Lata jävla fotografjävel! skrek Elin och hoppade vidare.
Efter ett tag började hon gnälla efter godis. Men vi drog iväg till Max istället. Vi åt upp och Elin var duktig och hällde ur vattnet innan hon kastade muggarna. Hon kom dock tillbaka med svansen mellan benen.
- Jag råkade kasta hela brickan. Jag kan ju inte börja gräva i soporna heller. Men en bricka mer eller mindre gör ingenting, för dom har ju så många.
Nu är lunchen snart slut och vi ska tillbaka till barnen och Tjäderväder. Elin ska bara få sitt lördagsgodis först.

Jag fotograferade Lars Ferm förut. (Svartenbrandt)
Han kan faktiskt vara en riktigt rolig prick.
- Jag flyttade till Arbrå för att odla potatis och leva ett normalt liv. Men det är lite svårt. Det blir liksom en lite tryckt stämning när jag kommer in på banken.
Flera gånger under tiden jag jag var där påpekade han hur viktigt det är att ha cykelhjälm.
- Du måste verkligen använda cykelhjälm om du cyklar. Folk förstår inte hur farligt det är att cykla utan den.
Det har han förstås rätt i. Så jag tycker alla borde göra som Lars Ferm säger. Sätt på er hjälmen.

Natten till lördag ville min hund ligga på min mage. Så fort hon ramlade ner kröp hon tillbaka upp igen. Hon kunde inte sova och det kunde inte jag heller eftersom hon rörde på sig hela tiden. På förmiddagen födde hon fyra små valpar. Det såg lite jobbigt ut när två av dom diade, den tredje slickades ren, samtidigt som hon födde den fjärde. Allt gick i alla fall jättebra. Hon är omåttligt stolt över sina små råttliknande varelser. Stolt och väldigt överbeskyddande. Inte ens jag får lyfta dom och då brukar hon vanligtvis följa efter mig som ett plåster. Enligt alla hundböcker som jag läst vill hunden vara ifred i tre veckor med sina valpar. Det känns i hjärtat när förtroendet försvinner. Nu får jag nöja mig med att hon kanske hälsar när jag kommer hem.

Emil ringde idag.
- Hej, jag tänkte höra om det går bra att jag ringer dig om en stund när jag ska ut och gå?

Några minuter senare ringde han igen och berättade om dejten han varit på innan han träffade sin nuvarande tjej. Här följer lite ut Emils samtal.

- Vi träffades på Blue Moon. Först såg jag att hon bytte nummer med min kompis och sedan kom hon och frågade efter mitt. Hon sa att det egentligen var mitt nummer hon ville ha.

- Vi bestämde att vi skulle ses på lördagen några dagar senare. Jag föreslog filmkväll, men det tyckte hon var lite väl seriöst. Hon tyckte att vi kunde gå på museum istället. Eftersom jag inte ropade "ja, vad kul" utan bara sa "okej, det kan vi väl" så ville hon inte längre det heller.

- Först tänkte jag att vi kunde gå på Skansen, men hon ringde och bytte tid flera gånger så jag åkte och köpte vin och glass och lite annat gott.

- När jag berättat att jag köpt vin frågade hon mig hur jag hade tänkt att hon skulle ta sig hem då. Hon bor i och för sig bara två tunnelbanestationer bort, men jag svarade att jag kunde betala taxi eller så kunde jag följa henne hem.

- Hon ringde tillslut på kvällen och sa att jag kunde komma och hämta henne. Då var hon på andra sidan stan. Sedan hyrde vi film och jag betalade. Vi gick även och köpte sushi. I och för sig kostade det bara 200 kronor, men hon ställde sig bara och glodde in i väggen när expediten frågade om vi skulle betala var för sig eller tillsammans.

- Så ska det ju inte gå till. Hon ska ju svara att vi kan betala var för sig och då ska jag säga att jag kan betala.

- Filmen var jätte dålig. Plötsligt hånglade vi utan att någon tagit initiativet. Nu ska jag i alla fall få lite lön för mödan. Jag ska knulla henne, tänkte jag och lade handen på hennes bröst. Men hon slog bort den. Sedan råkade handen hamna där igen och då skrek hon att jag inte respekterar henne och att hon skulle åka hem.

- Hon ringde taxi, men det fanns tydligen inga. Så hon sa att hon skulle sova med kläderna på och att hon skulle väcka mig klockan 5 när vinet gått ur kroppen, så att jag skulle köra henne hem.

- Jag fick sova till klockan 7. Då väckte hon mig och skulle köras hem. Ja, hoppa in i bilen sa jag åt henne.

- Väl framme försökte hon ge mig en puss, men det ville då inte jag.

- Senare ringde hon och sa att hon minsann fått skjuts hem när hon var på dejt på söndagen. Stopp, stopp sa jag då. Menar du att du dejtade mig på lördagen och en annan på söndagen? frågade jag. Och så var det tydligen.

- Jag berättade att jag tyckte hon var egoistisk och bortskämd. Men hon tyckte att jag skulle köpa det. Hon frågade ändå hennes killkompis om det och han höll med mig. Hon sa att hon inte tänkte ändra sig för att "det är så hon är"

- Jag sa till henne att det är bäst att det inte blir nåt mer mellan oss, utan att vi kan umgås som vänner. Då svarar hon: ”Men lilla Emil trodde du att det var någonting mellan oss. Ja om du tycker det känns bättre att säga att det var du som dumpade mig till dina polare så får du väl göra det”.

- Nu har jag i alla fall träffat en toppentjej. Så nu kommer jag förhoppningsvis inte ringa och berätta sådana här saker för dig mer.

Min granne Peter har skaffat tjej. Jag är självklart glad för hans skull, men samtidigt är det lite tråkigt eftersom mina förmåner plötsligt har försvunnit. Ett tag gick jag på ”lär dig laga mat kurser” hos honom. Nu går jag ofta hungrig. Ibland provar jag att ringa mamma.
- Du måste komma och mata ditt barn.
- Aldrig, svarar mamma då.
Peter är i och för sig inte alltid så snäll. En gång när jag försökt göra mig fin med kjol och smink för att gå på fest hör jag en röst från hans balkong.
- Är det halloween idag eller?
Har man börjat ta hand om en granne borde man inte bara få lägga ner hur som helst. Det är i alla fall vad jag tycker.

Revisorn säger att jag måste köpa prylar.
- Du måste få ingående moms.
Första frågan på startaegetkursen borde vara:
- Är du en prylbög?
Om svaret på den frågan är ja kan det vara lönande att dra igång.
Min kompis Hannas revisor säger likadant. Hon tycker att Hanna köper alldeles för få saker.
- Men i år ska hon få så hon tiger, säger Hanna och shoppar gladeligen en massa prylar.
Hon köpte nyss en concealer och funderade om den är avdragsgill eller ej. Hanna plåtar vanligen gubbar i kostym.
- Du är lite glåmig idag direktör Olsson, ska Hanna säga och pensla på lite smink.
Nu ska jag göra min revisor nöjd. Jag ska köpa en ny mobiltelefon.
Sedan ska jag åka hem och klistra kvittot på ett papper och sätta in det i en pärm. (Revisorerna verkar inte gilla kvitton i påse systemet)
Det räcker alltså inte med att vara en prylbög för att starta firma, man ska gilla att pyssla också.

Jag missade mitt sista tåg från Arlanda för att planet var försenat.
En flygvärdinna försökte hjälpa till och ropade ut i högtalarna att jag hade bråttom till mitt Gävletåg och att jag därför skulle få gå av först. Hon sa att det troligen bara var att gå till en disk och säga till så skulle dom skicka hem min väska och jag skulle kunna springa vidare till tåget. Jag tyckte det lät för bra för att vara sant och jag hade rätt.
Tanten i hjälpdisken såg frågande på mig.
- Vi har inga förbindelser med Gävle. Du får ta din väska själv.
En snäll kille kom då fram.
- Inte för att lägga mig i, men min son kommer och hämtar mig och du får gärna åka med.
Jag tyckte att jag kände igen killen så jag frågade om vi sets förut.
- Jag jobbar på systemet, svarade han då.
Jag hann inte avboka min tågbiljett. Först visste jag inte vilket telefonnummer sj har. Sedan skulle jag läsa upp bokningsnumret men maskinen fattade inte vad jag snackade om. En dataröst tipsade om att jag skulle bokstavera med namn. Typ Adam, Bertil, Fredrik…
Det var bara det att första bokstaven i mitt bokningsnummer var ett Q. Jag var trött och lite stressad, så jag kom inte på att man kunde säga Qvintus.
Hemresan blev rolig. Det var en fin bil, sonen spelade bra musik och trevliga var dom båda två. Så det gjorde ingenting att jag missade tåget.