pernilla wahlman

En av cheferna på Arbetarbladet tycker att jag borde byta jobb.
Jag pysslade lite vid hans skrivbord. Jag satte mig där och lånade papper, pennor, sax och tejp. Jag pysslade och ritade medan jag väntade på reportern.
- Men du borde väl jobba på dagis du, sa han.

Trots att jag inte fick in några bilder i tidningen eftersom sidan redan redigerats (?) och att jag fick göra vimlet helt själv gå grund av att reportern typ inte hade tid eller lust, så var det helt klart värt att lägga gårdagens fredagskväll på teaterpremiären ”Jävla finnar”.
Det hela handlar om att fabriken i Norrsundet läggs ner. Föreställningen var fin och jag blev rörd.

Tidigare har jag varit på deras repetitioner och fotograferat åt Svenskan. Det var roligt. Inte bara för att jag faktiskt fick in bilderna i tidningen, utan också för att det var en trevlig och spännande dag att få vara med och se och höra regissören Reine Lööf och arbetarna berätta om händelsen. Arbetarna hade bland annat snickrat och byggt en stor halmbock som de skulle tända på när Stora Ensos ledning kom på besök till fabriken. De skulle visa sitt missnöje genom att låta bocken brinna upp när ledningen gick förbi. Det var bara det att när de väl kom, så vågade ingen gå fram och tända på. Det blev liksom motsats effekt kan man säga. Bocken stod där tjusig och fin och hälsade ledningen välkommen.

Modell-Elina har koll på vad som gäller.
Nu är det tydligen superinne att inte se sminkad ut alls.
Tjejerna som har hakat på trenden står i och för sig ändå ca två timmar framför spegeln för att få till den looken.
Jag tycker att det här är positivt. Jag sminkar mig inte så ofta och det måste ju betyda att jag var först med det här modet.

Jessikas kille var tvungen att dra iväg till Malaysia på jobb.
Han och Jessika skulle ha sett Henrik Schyffert i kväll, men nu är det ju en biljett över. Den fick jag. Jag har i och för sig redan sett honom, men det var för ett år sedan och då var han rolig, så jag går gärna dit igen.

I morgon ska jag också på en föreställning. Då är det premiär på teaterpjäsen Jävla finnar. Fabriken i Norrsundet har tyvärr klappat ihop och några arbetare därifrån är med i en pjäs som handlar om just nedläggningen. Jag ska plåta det hela åt Arbetarbladet, men jag hade ändå tänkt se den privat, så det var ju passande att just jag fick det jobbet.

Jessika är förövrigt lite finsk hon med, men henne kan man inte kalla Jävla finne. Hon är gullig. Ibland om jag står och pratar med någon kille på krogen kommer hon fram:
- Bara så du vet så är jag Pernillas skyddsängel. Henne får du inte göra illa, säger hon.

Min pilotkarriär går ju inte med raketfart kan jag konstatera.
Nu har jag i alla fall blivit inbjuden till två informationsträffar, men jag är tyvärr bortrest båda gångerna.
Flygläraren ringde därför upp mig nu och vi bestämde att han ska skicka hem informationen till mig så får jag åka upp och hälsa dem på när det passar.
Men det är inte klappat och klart för det, för om inte tillräckligt många anmäler sig så blir det ingen kurs den här terminen. Så nu alla Gävlebor tycker jag att ni ska känna efter om ni inte ska ta och önska er en pilotutbildning av tomten.

När jag var liten och läste KP fanns inte Kropp och Knopp för husdjur, men det finns nu. Här kommer ett exempel från en ledsen tjej.

Hej! Jag är en tjej som har ett problem. Jag älskar min hamster, men hon hatar mig– det märker jag. Hon bits och sprattlar. När andra håller henne är hon lugn. Jag vill ha kvar henne och samtidigt inte. Om jag lämnar tillbaka henne vet jag att det inte blir tal om en kanin, som jag alltid velat ha. Kaniner är så underbara och de sover inte hela dygnet som min hamster gör. Jag vill ha hjälp! Jag vill inte ha kritik, jag är för ledsen för att tåla det.
Ledsen tjej.

Mina hundar var till veterinären i dag och en av hundarna gjorde som hamstern. Den sprattlade och bet, fast inte mig utan veterinären. Men hon bet bara en gång och inte så hårt, så jag tycker att hon skötte sig väldigt bra i alla fall.
Stolt matte.

Arbetarbladet har en KP-sida i tidningen. Den är bra, men det räcker inte. Man vill ha en större dos KP så därför måste man prenumerera på den tidningen också. Speciellt nu eftersom januarinumret kommer att innehålla Björn Gustafsson. KP är en av få tidningar som fått träffa honom och jag fick äran att ta bilderna.

I dag var jag därför i Stockholm och plåtade bland annat när han träffade två av sina fans.
- Jag blev så nervös när han kom in i rummet så jag tänkte springa härifrån, sa en av dem.
Fansen fick intervjua honom. De hade cirka 30 frågor och de var imponerade över hur utförligt och roligt han svarade. Den viktigaste frågan sparade de till sist:
- Vi har en fråga till…
- Vad är det då?
- Kan vi få en kram?
Jag segade med plåtningen så att de fick krama honom länge.

Efter kramkalaset tog jag några bilder på honom utomhus också. Samtidigt som jag plåtade kastade Ola Lindholm snöbollar i huvudet på honom. Det hela blev mycket vackert.

Ulrika fyller 30 år och ska ha fest i en kyrka i dag.
Vi ska ta nattvarden flera gånger om.
Må Herren vara med oss.

I flera år hängde jag i stallet och tävlade hoppning och dressyr.
Jag skötte om en bångstyrig b-ponny som hette Lilla-Blå. Han var alltid hungrig så han slängde av alla som försökte rida på honom och så stack han iväg och käkade gräs istället.
I boxen brukade han ofta luta sig mot väggen så att den som var där inne hamnade i kläm. Man fick sitta fast ett bra tag innan han släppte en fri. Jag var väldigt förtjust i den där lilla busen.

I kväll ska jag på knytkalas med tre av mina gamla stallkompisar. Jag är inte van att laga mat. Min bror brukar fråga om jag har gått vilse om han ser mig i köket, så jag fixar vinet istället.

Rosita ägde Rocky III och många var avundsjuka på att jag fick rida honom när hon och hennes syster var bortresta. Det var en enorm ära att vara den utvalda.
Rosita verkar aldrig ha någon svacka i humöret. Hon är pigg och glad hela tiden, så det är alltid roligt att träffa henne.

Elina var liten och smal och hängde också mycket i stallet. Hon är fortfarande smal, men nu är hon lång. Lång och snygg, så hon har inte helt otippat jobbat som modell. Inte nog med att hon är snygg, hon är smart också. Nu arbetar hon som psykolog.

Jessica har jag ingen riktig koll på, men jag antar att hon är lika trevlig som hon var i stallet. När hon ringde tyckte alla att hon var så artig för hon frågade alltid:
- Hej, det är Jessica. Hur är det med dig?
Vi var mycket imponerade över den frasen.

* En god gratislunch i samband med en hyfsat intressant föreläsning.

* Ett trevligt långjobb i en liten håla åt Svenskan som alltid redigerar mina bilder grymt bra.

* Jag blev antagen till ännu en kurs i mysiga Kalmar. Denna gång hoppas jag lära mig att hacka datorer.

* Jag blev bjuden på en till rolig fest i Stockholm.

* Nu ska jag snart utöva en av de trevligaste sysslor jag vet…sova.

Jag: Berätta nåt skoj så att alla AB-kollegor får veta lite om ditt nya liv.

Mattias: Ja du…jag har skrivit om lustgården (sexaffär) och nu skriver jag om femidomen, en kvinnlig kondom. Så jag har blivit lite som Uppsalas Malena Ivarsson. Skillnaden är bara att jag blir mer röd i ansiktet.

Jag: Vad är det för kondom?

Mattias: Man kör in den i muttan. Män som har analsex kan också använda den. Jag tror det är första gången jag har skrivit analsex någon gång...jag skäms nästan när jag skriver det.

Jag: Äh, dra på nu för fan när du har chansen. Gör ett konsumenttest och ta hem en för att prova.

Mattias: Hon försökte visa med händerna...sa att man för in den som en tampong...jag såg jävligt frågande ut. Dessutom tvingade tanterna i sexaffären mig att känna på en lösmutta... När jag höll i den frågade dem mig om jag tyckte den kändes som en riktig. Fotografen tittade direkt på mig och väntade på mitt svar - då blev jag knallröd i ansiktet och sade: "hur länge sa ni att butiken legat på det här stället?"

Jag: Det var otippat att du skulle fega ur sådär. Jag skulle plåta sexleksaker åt Expressen förut och passade då på att fråga en hel massa i affären och vet du vem som blev röd i ansiktet? Han bakom disken!

Mattias: Haha...fan det är ruter i dig!!! Jag ska fan köpa sexleksaker jag också...

Jag: Vad tycker dina kollegor om din bajshumor då?

Mattias: Det värsta är att min bajshumor här kommer lite på skam. Men när en kompis som är lite überklass fyllde 30 hade han och hans fina tjej fest i Sthlm. Jag tyckte alla som var där var bra fisförnäma. När jag blev full och skulle på toan kom det fram två nippertippor och fråga om jag inte kunde gå ut i parken så de skulle få toan. Då sade jag: "Jo men det ser så illa ut i parken. Jag ska lägga av ett sjujävla lass bajs men om ni vill kan ni få hänga med till parken". De fnyste och gick och skvallrade för sina pojkvänner.
Sedan vägrade de dela taxi med mig till Uppsala. Jag satte mig i taxin först. När de såg att jag satt där bak slog de igen dörren och beställde en ny. Jag frågade dem bara om de gått och kollat nått i parken.

Kul att dom vann. Mindre kul att jag fick en klubba i huvudet så att jag blev lite yr och fick en bula. En fotograf stod nämligen och trängdes precis bakom mig så jag kunde inte backa när spelarna kom och slogs vid sargen. Tillslut bytte han plats, men hamnade liksom fel i alla fall. Han ställde sig mellan mig och massören Glenn. Alla andra fotografer vet att det är min plats.

Jag har haft tur ändå där vid sargen. Tidigare har jag bara fått en klubba i pannan så att ett horn växte ut och så har Malmström flugit över sargen och över mig. Otroligt nog nuddade han mig bara lite på vaden. Några puckar har annars flugit ganska nära. En flög tydligen nästan på mitt huvud enligt Lasse Anrell. Han ringde och frågade om det inte var väldigt nära att jag dog där. Men som det fina ordspråket säger… nära skjuter ingen hare.

Ulrika och jag hade en överraskningskväll för Katarina i går.
Vi tog henne till ett spa där vi fick aromamassage, fotmassage, ansiktsmask och ansiktsmassage.

Efter det åt vi tapas på Berggrenska Gården. Vi åt nästan av allt på menyn och det var helt suveränt gott. Vi blev så mätta att vi inte orkade gå hem. Dumt nog så är vi inte mycket för att åka kommunalt, så vi fick ringa efter skjuts.

Senaste gången Katarina och jag åkte buss var för flera år sedan och då satt Ulrikas lillasyster också på bussen. Hon gick i en fyraårsgrupp och en liten kille som satt bredvid henne började ropa till oss:
- Visa pattarna, visa pattarna.
Och så klappade han i händerna.
Katarina vände sig till killen:
- Är du hungrig eller?

Min vän Annika jobbar på en reklambyrå i Stockholm. Jag pratade nyss med henne.

Annika: Jag sitter och tidrapporterar.

Jag: Spännande. Får du ihop det med alla raster?

Annika: Ja. Jag har några standardfraser som jag lutar mig mycket emot i min tidrapportering. Övrigt, diverse, med mera och kompetensutveckling för att nämna några exempel.

Jag: Ja, det är fina ord som inte säger ett skit.

Annika: Min personliga favorit är "med mera" eftersom man kan sätta den efter vilken annan aktivitet som helst och denna kan då bli hur lång som helst.

Jag: Vad säger chefen om det där då?

Annika: Jadu, det har jag aldrig haft någon egentlig plan på att fråga. Så länge tidrapporterna accepteras ifrågasätter jag inget. Jag är nämligen inte korkad bara för att jag är dödligt snygg.

Jag råkade krocka med min PT på gymmet i dag.
- Var fan har du varit? Var fan har du hållit hus?
Jag försökte smita förbi, men icke. Han ställde sig i vägen.
- Är du bara ute och springer på krogen och dricker sprit?
Min telefon ringde och då lyckades jag komma undan. När jag pratat färdigt ställde jag mig på crosstrainern och han satte sig på cykeln bakom och tjatade vidare.
- Stäng av mobilen när du är på gymmet!
- Ja, ja.
- Ska du inte träna?
- Jag har redan tränat.
- Konstigt att jag inte såg dig, för jag var där nere nyss.
- Jag är effektiv när jag tränar.
- Du måste sluta dricka sprit. Ät nyttigt i veckorna så kan du unna dig något gott på helgen. En hamburgare eller en halv chokladkaka kanske.
- Det unnar jag mig varje dag faktiskt.
- Inte konstigt att du ser ut som du gör. Du måste börja träna mer.
- Jag har varit här många dagar i veckan, jag kommer i helgen också. Vi ses då.
- Nej jag ska till Stockholm.
- Vad ska du dit och göra?
- Det ska väl du skita i.
- Ja, men du ska alltså vara borta hela helgen?
- Ja.
- Skönt. Då slipper jag alltså se dig.

I dag har jag varit med på tv flera gånger.
Det ser nästan ut som att jag är medlem i Sverigedemokraterna eftersom jag syns på deras möte, men det är jag alltså inte. Jag är där och plåtar.

I dag hann jag även med ett nytt möte med min killkompis som hade tjejproblem i går. Nu hade det löst sig. Han är nybliven singel (några timmar) och sken därmed som solen.

I morgon har jag ett bankmöte inplanerat. Jag ska prata om min pension och det känns verkligen aktuellt. Det är ju trots allt bara 35 år kvar nu.

I går låg jag och lyssnade på Karlavagnen med Marcus Birro. Han var grymt duktig på att bemöta människor. Han var ödmjuk, kaxig och rolig på samma gång. Tyvärr var det ett undantag att han sände en tisdag. Han brukar tydligen sända på fredagskvällarna och det är väl inte direkt en dag som jag brukar lägga mig och lyssna på radio.

Nyss hade jag ett möte med mina hundar. De slåss mycket och gärna med varandra. Men tidigare i dag gaddade de ihop sig och bestämde sig för att rymma tillsammans. De hoppade ut ur bilen och sprang i väg.
- Ja spring ni. Spring och leta efter en annan familj att bo hos, skrek jag efter dem, men då vände de faktiskt direkt och kom tillbaka.

I dag plåtade jag en mycket parant dam. Hon var klädd i rosa blus och rosa sjal. Vi fick vänta lite på att hon skulle komma hem för hon var hos optikern.
- Jag ser väldigt dåligt. Jag ser inte ens era ansikten. Jag har inte en aning om hur ni ser ut, sa hon.
Lite konstigt att hon lyckades matcha sina kläder med ett perfekt målat rosa läppstift.

Jag plåtade även några killar i en verkstad. Reportern tyckte att jag skulle klättra upp på en stege och killarna skulle stå på en pall en bit framför den. Oftast är det bäst om reportrarna håller tyst faktiskt. Jag tog i alla fall den bilden lite snabbt för att sedan få jobba ifred och ta finare och bättre bilder.

Mellan jobben tog jag en kaffe med en killkompis som har tjejproblem. Han satt och kliade sig i huvudet och undrade hur tusan han råkat hamna i ett förhållande.
- Jag vet att det är väldigt lätt att bli kär i mig. Jag är mörk och snygg och tjejerna får liksom det bästa av två världar, men jag ska nog vara singel, sa han.
Vi pratade och pratade och kom fram till just ingenting.

Gefle IFs klack tyckte inte att Mathias Woxlin och Thomas Hedlund behövde behålla sina kläder eftersom de ska sluta med fotbollen. Efter matchen tiggde de därför till sig det mesta av det som spelarna hade på sig. Mathias gav till och med bort sina strumpor och fick gå barfota på planen.

Trots att Gefle förlorade var det en trevlig stämning.
När Mathias byttes ut bemödade sig den annars lata Gävlepubliken att ställa sig upp och applådera. Några minuter efter det fick Thomas gå av planen på grund av en skada vid ögonbrynet. Han kom sedan tillbaka in för att nästan direkt gå ut igen. Han sa själv att han gjorde det för att han också ville bli hyllad.

Hyllad borde även press-Lasse bli. Inte nog med att han gör i ordning smörgåsarna till alla journalister. Han betalar även själv för både bröd, smör och ost.

Helt nykter en lördagskväll = mycket skönt.
Jag dricker varm choklad och äter smörgåsar.
Nyss låg nyss i soffan och tittade på Pearl Harbor. Där har jag för övrigt varit. Så då fick jag det sagt också.

I går fikade jag med Hanna och Jerker på ett mysigt 50-tals fik. Sedan shoppades det lite innan vi åter gick på spriten. På Bröderna Olssons träffade jag Alexandra som hoppas få in sin låt Små små steg på P3s trackslista. Röstningen är öppen till måndag klockan 14, så hjälp den söta tjejen att komma med. In och rösta!

Jag hann dricka lite drinkar med Lars också, men det bästa är ändå alltid kvällens avslutning på Ringvägens Sibylla. Halil i den kiosken kan laga vegetarisk korv med mos som ingen annan.

Nu ska jag lägga mig i soffan några timmar till innan jag ska iväg och fotografera en modevisning.

Kamratpostens fest var som en fest ska vara.
God mat, mycket sprit, vin, öl och massor av godis och muffins.
När man var mätt kunde man roa sig med guitar hero, bordshockey och pingis. Man kunde rita och göra egna pins också.

Jag fick även lyssna på en låt som förhoppningsvis blir den nya Bondlåten. Det var en kille på festen som gjort den. Låten finns inte ute på nätet, för det är som med melodifestivalen. Hemligt. Jag kan i alla fall berätta att den var mycket, mycket bra.

Kamratposten är också mycket bra. Sidan Prat där barnen skriver själva är nog min favorit.
Exempel 1: Hej KP och alla coola KP-fans. Många som har hund skriker alltid ”Tyst!” till hunden när den skäller. Men att skälla är ju hundens sätt att prata. Tänk om någon skulle skrika till dig så fort du försöker säga något!

Exempel 2: Är det någon mer än jag som hatar Bamse, världens starkaste björn? Jag avskyr honom verkligen! Jag vet att han är en seriefigur och inte finns på riktigt, men jag hatar honom i alla fall! Han är så himla mallig. Han säger ju att han aldrig slåss, men han kastar ju ändå upp folk i trädtoppar, eller hur? Och Skalman är ännu värre! Han påstår jämt att han vet allt och är smartast! Jag blir rasande bara jag tänker på honom! Jag tål kritik!

Klas: Jag måste säga att jag tycker den här Brolinkopian får lite väl mycket utrymme i din blogg... Och han har inte ens varit tillsammans med dig i fyra år. Man kan ju tycka att det finns andra som kanske förtjänar uppmärksamheten mer. Om man säger så...

Jag: Ja, men jag kan blogga om dig med om du vill.

Klas: Jag tycker du ska knåpa ihop en blogg om min förträfflighet. Jag förtjänar lite bra publicitet.

Jag: Ja, du ska få komma med. Absolut.

Klas: Tomma löften.

Jag: Nej då. Jag kan göra en intervju med dig.

Klas: Om vaddå?

Jag: Tja, det ger sig. När ska vi ta intervjun då?

Klas: Ta den över MSN.

Jag: Du råkar inte behöva jobba när du är på jobbet?

Klas: Hur menar du?

Jag: Ja, jag vet inte. Det var väl en svår fråga att förstå antar jag.
Jag tar en lättare då… Hur är det att ha varit tillsammans med världens bästa tjej - mig?

Klas: Ahhh... det känns som ett privilegium. Man känner sig en smula mer lyckligt lottad än "vanliga" människor. Jag är för evigt tacksam för de fyra åren.

Jag: Var det inte fem?

Klas: Nej jag tror det var fyra.

Jag: Ja ha, vi måste nog ha någon mer fråga i en intervju…

Klas: Ja, jag väntar.

Jag: Bra.

Klas: Shoot... som de brukar säga.

Jag: Ja just. Jag funderar och funderar.

Klas: Det verkar som att jag är en intressant och fängslande person som väcker så många frågor i dig.

Jag: Har du kvar det enorma svarta badlakanet med ett hål i mitten med fiskar som du fick av mig?

Klas: Ja, jag har kvar badlakanet. Det är dock inte fiskar på det utan delfiner. Delfiner som är däggdjur. I just det här fallet är det den populära flasknosdelfinen.

Jag: Visst är den fin?

Klas: Mycket. Nu för tiden anser dock min älskade dotter att det är hennes badlakan.

Jag: Kul att hon gillar det. Varför döpte du inte henne till Pernilla förresten?

Klas: Jag hade mina funderingar på att föreslå det för min dåvarande sambo, tillika nuvarande hustru, men jag var rädd att det inte skulle falla i god jord. Jag drog däremot iväg en slamkrypare och föreslog Tove, som ju är ditt andranamn, men inte heller det antogs.

Jag: Aha. Gulligt att du tänkte på det i alla fall.

Klas: Ja, jag är ganska gullig. Det är min natur.

Jag: Apropå fiskar. Dyker du någonting nuförtiden?

Klas: Svaret måste dessvärre bli nej. Det gör jag inte.

Jag: Nä hä.

Klas: Det verkar bli en osedvanligt lam intervju. Ställ lite svåra frågor.

Jag: Det är ju inte direkt läge att börja porr-chatta. Du har ju fru nu.

Klas: Är det intervju så är det intervju. Jag kan alltid dra fram triumfkortet "Ingen kommentar".

Jag: Vad tycker du om att jag festar med din chef då?

Klas: Det tycker jag ingenting om. Du är en av de pålitligaste och lojalaste människor jag känner, så jag behöver aldrig oroa mig för vad jag eventuellt sagt till dig...

Jag: Fan du svarar ju så fint så jag kommer inte att behöva putsa till dina svar.

Klas: Min chef är ju dessutom en jäkligt rolig person att känna privat så jag har full förståelse för att du festar med honom.

Jag: Jag ska för övrigt på fest i Stockholm i kväll. Kamratposten bjuder in sina frilansare. Därför måste jag dra snart. Hur ska vi avsluta intervjun?

Klas: Tja... nånting om min förträfflighet hade varit trevligt.

Jag: Aha. Jag hade mer tänkt mig någonting om min förträfflighet. Du är ju trots allt gift redan, men okej då. Du är en bra kille.

I dag var det journalistlunch igen. Maten var god. Tv-reportrarna åt upp och gick. Fräckt.
Jag stannade i alla fall hela föreläsningen, trots att jag egentligen också kom dit för maten.

Brolin-kopian vill att jag ska blogga lite om honom också och då kan jag berätta att det är ofta han som börjar skrika på Brynäsmatcherna.
- Bryyyyyyyyyyyyyyynäääääääääääääääääs! skriker han högt och tydligt tills klacken hakar på.
I förrgår när Brynäs vann över HV lät han inte så mycket i och för sig. Jag hörde honom bara tills Jacob Markström fick en puck på halsen. Efter det verkade även Brolin-kopian ha tappat luften. HVs målvakt Stefan Liv var för övrigt väldigt gullig när han åkte och klappade om Markström. Innan dess hade han oroligt åkt omkring och frågat vad som händer.

Jag såg även att Ola Svanberg fick sy ett stygn på läppen utan bedövning. Jag sa det till några killar som självklart inte tyckte att det var någonting att bli imponerad över.

Brolin-kopian tyckte i alla fall att det var lite coolt. Han sa det nyss när vi pratade. Pratar gör vi ofta. Han ringer vanligen både morgon, middag och kväll. Ofta är det busringningar.

Så sist jag var på fest hos honom skulle jag ge igen lite. Jag hittade en massa gosedjur i hans sovrum som jag bäddade ner lite här och var i hans säng tillsammans med en bild på honom. Han blev förbannad och skrek gång på gång:
- Vem har bäddat ner mig som ett lik?
Jag låtsades inte förstå vad han pratade om. Då bad han om ursäkt flera gånger och jag fick lite dåligt samvete.
Så sanningen Brolin-kopian, är att det var jag som bäddade ner dig som ett lik, men med lite hjälp av en till i och för sig.