pernilla wahlman

I morgon börjar jag jobba igen. Men än har jag några timmar ledigt och nu ska jag därför åka och bada med Hanna, Jerker och Gustav.

Det blev nämligen ett avbrott i mitt strandhäng i dag. Det var ett trevligt avbrott förvisso. Min kompis Sofia som bor i Japan kom på besök tillsammans med hennes man och deras gulliga son.

Vi gick på Moderna Museets fotoutställning ”Åter till verkligheten” och fick där se många bilder för pengarna. Jag sprang även in och tittade på Picassos tavlor.

Vi käkade även mat i bygget och tog sedan en promenad och fikade vid vattnet. Många kulturtimmar blev det. Nu är dosen fylld för ett bra tag framöver.

I dag byttes den populära stranden bort mot ett klippbad. Jag och fotografkollegorna Jerker, Hanna och Gustav åkte iväg med bilen.

Jerker hämtade mig utanför ICA där jag väntat några minuter. Under de få minuterna som jag satt där backade en bil in i en annan.

Jag tyckte så synd om gubben som körde att jag tittade bort och låtsades som att jag inte såg, för jag tänkte att han skulle tycka att det var sjukt pinsamt.

Men inte då, han märkte det inte ens. Först när han klev ur bilen upptäckte han vad han gjort och då hoppade han bara in och körde fram lite. Han tittade inte ens hur det gått för bilen bakom.

När ägaren till den krockade bilen kom såg jag hur hon i sin tur backade in i bilen som stod bakom henne.

En tredje bil kom och gjorde samma sak. Stockholmarna verkar ha satt det där i system.  

Jerker krockade i alla fall inte. När vi parkerat gick vi längs en stig, hoppade över en orm, gick över en åker, hasade oss ner längs en sluttning och kom fram till en kilppa. Där låg vi hala dagen. Ensamma, med massor av fika och picknickmat.

Nu ska vi lämna bilen hemma och dricka drinkar på Odenplan. Är man ledig så är man.

Nu är jag ensam i mitt sommarboende. Ett hus i Bromma. Jag har hand om fyra katter, men alla är på vift.

Dogge är helt grå. Han är fin men hårdhänt. Om man vänder ryggen till så tar han sats och hoppar upp i nacken på en och där hänger han kvar. Det är omysigt. Mysigt är däremot att han väntar på mig när jag kommer hem mitt i nätterna, så går vi in och sover tillsammans. Han ligger bredvid min kudde.

Anton är en hungrig katt som jag har minst kontakt med.

Sabina, även kallad Fräsis, har varit en vildkatt och hon fräser åt mig varje gång jag går förbi. I förrgår fick jag ändå klappa henne tre gånger och det är riktigt stort.

Den fjärde katten heter Simon och det är husets lilla glidare. Han VIP-behandlas på grund av att han är lite smal och börjar bli gammal. Ägarna har bestämt att han ska få allt han vill. Han får särskilt god mat, han får äta hur mycket han vill och han får sitta på bordet.

Katter i all ära, men de är ändå inte mina hundar.

Jag har hängt på beachen i dag igen. Det är en populär syssla. Bilarna fick inte plats på parkeringen, så de ställde sig längst gatan.

Två arbetskåta lapplisor for omkring i ett glädjerus. Min bil stod tryggt, men jag har ändå kommit på en uppfinning som jag eventuellt ska visa upp för Draknästet.

Min uppfinning går ut på att jag ska göra vindrutetorkarna strömförande. Så fort en Lisa tar tag ska de få sig en rejäl stöt som gör dem så bleka om nosen att de måste sjukskriva sig för resten av dagen.

Tillbringade dagen på beachen med Hanna. Jag glömde bort att bada, men som tur är har monstret på toaletten flyttat ut så nu är det fritt fram att duscha igen. Tur, för nu kan jag vara ren när Hanna och jag ska vi tillbringa vidare och dricka vin på Mosebacke.

Nu är jag tillbaka från fina Värmland. Efter mer än tio timmar i bil skulle det vara underbart skönt med en dusch när jag kommer hem. Men det blir inget av med det. I morse såg jag nämligen en nära släkting till tarantellan sittandes på mitt toapapper. Jag brukar inte vara fjantig med spindlar, men den här är så otäck och enormt stor så jag vågar inte bära ut den själv. Jag har försökt att begära förstärkning, men det är ingen som vill sträcka ut en hjälpande hand.

Det bästa med att flyga i jobbet är att man får sova på arbetstid.

I Luleå sken solen och vi hade en trevlig utflykt. Reportaget kommer om några dagar skulle jag tro.

Vad som däremot är värt att hålla utkik efter i morgon är bilderna som en kollega tog på Tommy Lee. Tommy härjar runt i stan och han är inte nykter.

I morgon ska jag till Värmland. Det är verkligen jättelångt till Värmland, så nu ska jag hem och sova vidare.

Jag solade på förmiddagen. Orkar jag inte träna ska jag i alla fall vara brun.

Sedan gjorde jag ett studiebesök hos Advokatfirman Althin.

Jag var även och plåtade på den mycket trevliga restaurangen Pontonen på Kungsholmen.

I natt jobbar jag till 01.00 och i morgon ska jag hämta upp en reporter klockan 07.30. Vi ska en tur till Luleå.

Medan jag väntar på att få gå hem och sova ska jag dricka grönt te och läsa tidningar.

Det var allt. Det finns alltså tyvärr ingenting spännande att berätta.

Nu är jag tillbaka på Aftonbladet igen. Det har varit en mycket bra första dag.

Fotografen Jimmy stod i garaget och mötte upp mig när jag kom och han följde sedan med runt i byggnaden när jag fick min dator och mina inpasseringskort.

Bildredaktören var gullig och påpekade att jag ska få en iPhone också.
- Du får ringa hur mycket du vill privat. Alltså du ska inte känna att du måste snåla alls, det är bara att ringa och surfa hur mycket du vill.

Mitt första jobb var att åka och fika med Henrik Dorsin.

Mitt andra jobb var att plåta Kungen och Carl Philip som delade ut pris på Volvo Ocean Race.

I mitt postfack låg två dammsugare och väntade på att bli uppätna och jag hade även fått en dvd-film. Den ska jag titta lite på nu när jag går och lägger mig.

Vi var nio timmar på Gröna Lund i går. Det är helt klart roligt att åka karusell. Det var jag, Annelie, TT-Jimmy, Brolin-kopian, Erik, Martin och fyra irländare som var där tillsammans.

När vi stod i kön till Fritt fall kom Dogge Doggelito. Efter att vi köat ett tag sa Dogge:
- Det är inte Fritt fall jag är rädd för, det är honom.
Dogge pekade på Brolin-kopian.

Brolin-kopian låtsades vara full och yr efter varje karusellåk. Dessutom ville han att jag skulle leka att jag var hans vårdare och han skulle var patient. I karusellerna sjöng han "Jungfru jungfru kär", högt och tydligt eller någon annan låt som han tyckte passande.

- Pernilla stötte jag på dig i går? frågade Brolin-kopian.
- Ja, det gjorde du. Du stötte på mig och de flesta andra.  
- Frågade jag om du ville åka kärlekstunneln med mig?
- Ja, det gjorde du.
- Okej, ska vi göra det då?

Jag tackade nej och Brolin fick åka med två andra tjejer. Han lyckades få båten att kapsejsa så att vatten läckte in och alla kom ut helt blöta. 

Nu ska jag lägga mig på Dao beach och sola mig brun och vila upp mig från helgen.

I taxin på väg till midsommarfesten började chauffören att hosta.
- Jag vet inte vad det är för fel. Jag hostar, har feber och svetten rinner om mig. Jag har nyss varit i Mexiko.

Tjenare.

Festen som TT-Jimmy och Naomi ordnat var otroligt bra. Det var en helt fantastisk rolig kväll. Vi åt midsommarmat, drack goda drinkar, dansade, grillade och drack ännu mera drinkar och champagne.

På natten fick jag och Annelie skjuts hem av tre killar.
- Så ni bor ihop?
- Ja, men vi är inte lesbiska, vi gillar killar, svarade Annelie.
- Det gör vi alla, svarade de.
Sedan spelade vi schlagers hela resan och sjöng med allt vad vi orkade.

I dag fyller gull-Annelie år. Hon vill fira sin födelsedag på Gröna Lund och därefter vill hon dricka ännu mera champagne och gå ut och dansa. Så får det bli.

Robinsonvinnaren Ellenor Pierre verkar vara riktigt rolig. Jag var hem till henne i förrgår och åt sockerkringlor som hon bakat. De smakade utsökt. Jag tog en massa bilder på henne, hennes barn och dotterns lilla hundvalp. Ellenor snackade på och verkade inte alls orolig över vad reportern kommer få till av det där. Nu har jag skickat bilderna till tidningen.

Jag har även skickat bilder på en man med tjusig kostym och slips som jag plåtade i en studio i dag.

När jag kom hem var det ett grymt bra program med stenrika kostymklädda män och en kvinna. Draknästet på SVT är riktigt bra. Det är snudd på lika bra som Bonde söker fru.

Foto-Britt lade ut en bild på ett moln i sin blogg i dag. Jag skrev en liten kommentar till den bilden: Vilket fint Cumulusmoln du har fotograferat. Cumulusmoln är inget hinder för flygning, men när det övergår i Cumulonimbus börjar det hända saker. Vad för saker vet jag tyvärr inte riktigt, för jag har pluggat lite dåligt. /Pernilla

Du måste veta mer än så innan jag sätter mig i ett flygplan med dig, svarade Britt.

Och halleluja nu vet jag mer. Dagen efter och allt gick jag upp i ottan för att studera. Solen sken ute, men inne satt jag och tack och lov var det inte förgäves. Jag klarade otippat nog även dagens flygteoriprov.

Alla elever satt och suckade under provet och sa gång på gång att det aldrig kommer att gå. Daniel fick sitt prov rättat medan jag fortfarande satt och skrev. När han kom in tillbaka hade han suckat färdigt.
- Vilket lätt prov! Vilket mesigt lätt prov!
Sådär höll han på ett bra tag, medan jag suckade vidare.

Till slut lämnade jag över för rättning. Jag satt och tittade när läraren gick igenom sida efter sida.
- Jag tycker mycket om dina R. Dom är så fina, sa jag för att uppmuntra honom att sätta dit flera.
Martin som redan fått veta att han klarat sig stod också och tittade på.
- R på kartan betyder åska, påpekade han.

När läraren kom till nästsista sidan började han räkna ihop mina poäng.
- Vad är det här? Ska du skapa en Robinsonstämning nu? suckade jag.
Då släppte han den underbara nyheten att jag kan ha alla fel på sista sidan, för jag är redan godkänd.

När jag var ute med hundarna såg jag en ko ligga under ett träd i hagen. Den såg så ensam och eländig ut, så jag kröp under stängslet och gick in för att titta. Stackan låg och tryckte ut en liten kalv.
Jag vågade inte erkänna för bonden att jag varit in i hans hage, så jag skickade moget nog dit min mamma som fick säga att kon kanske måste kollas till.

Om två timmar sitter jag och skriver ytterligare ett flygteoriprov. Det verkar lätt som en plätt, så jag är inte nervös.

Flyglärarna verkar dessvärre oroliga över att vi eventuellt har för lite att göra här i livet, så därför har de tryckt in ett prov på onsdag också.

Jag väljer att lägga min oro på det provet. Jag tänker nämligen prioritera att gå på en stor rolig fest i morgon. Förfesten börjar klockan 15.30 och därför är det lite ont om pluggtid.

Jag önskar mig själv lycka till!

Tack så mycket!

I kväll var jag och plåtade en föreställning med Jerry Williams, Martin Stenmarck, Karin Wistrand och jazzsångerskan Anna Sise.

 

Jag tänkte direkt att jag kan passa på att malla mig lite inför foto-Britt, så därför messade jag henne.

 

Jag spädde på det hela pyttelite och berättade att Martin Stenmarck spanat in mig och typ klätt av mig med blicken och att han såg jätteledsen ut när jag gick. (Han tittade i alla fall in i kameran en gång)

Britt låtsades självklart vara noll imponerad och svarade sitt drygsvar: Och...?

Min anonyma polare jobbar på bank. En av deras interna slogans är att det är bättre att sälja två kort än ett. Det är ingen farlig slogan, nog tror jag att andra banker har det värre. Min bank höjer till exempel olika avgifter med 100% till nästa år. De måste troligen få igen allt de lånat ut till Baltikum.

Min bankmans-polare ringer en gång om dagen till mig från jobbet. Oftast efter lunch. Stackarn är uttråkad.

Nu sitter jag med honom i örat och lyssnar på när han går igenom en interaktiv kurs i hur man kommer på kunder som sysslar med pengatvätt. Trots att han sitter med kursen är han lite besviken för att facebook inte fungerar på jobbet.

Jag förstår egentligen inte att han vågar ringa så mycket från jobbet för alla hans samtal spelas in. Ibland brukar jag dra igång ett litet dirty talk för att stressa upp honom, men då skrattar han bara.  

Nu är det en kund som sätter in en miljon Euro på banken.
Bankmannen frågar då varifrån pengarna kommer och kunden påstår att han sålt veteranbilar. Kunden fick inte sätta in pengar.
En ruta kommer upp på datorn att bankmannen har handlat korrekt.

- Jag får alltid beröm. Alla tycker att jag är professionell och duktig, jag får beröm av cheferna så himla ofta.
Helt obegripligt tycker jag då förstås som sitter med honom flera timmar i veckan.

Nu läser jag psykologi. Jag läser om hur man ska hantera stress. Det är absolut intressant, men samtidigt känner jag ändå stressen komma krypande. Jag har fullt med andra böcker som jag också vill hinna med och det går liksom inte ihop nu när jag stressar fram med min läxläsning.

Jag sitter med den hemska sysslan att fixa med mina kvitton.
På ett hotellkvitto från Berlin ser jag nu att det står: Herr Pernilla Wahlman. Och jag som blev nekad att komma in på en klubb för att den bara var för killar.

På Norges kvitton står det: Ha en hyggelig dag.
Ha det hyfsat själv!
På meteorologikursen har jag fått lära mig att bergen gör så att Norge oftast får ta det värsta regnvädret. Det tycker jag är rätt hyggeligt av dem.

En annan sak som jag fått lära mig på meteorologin är att forskarna är övertygade om att nord- och sydpolen kommer att byta plats. De vet inte när och de vet inte om det kommer att ske successivt eller om det kommer en plötslig vridning. Har man ingenting annat att vara orolig över, kan man ju alltid gå och fundera lite på det där.

Om vridningen sker plötsligt så får man ju hoppas att man till exempel inte sitter i ett plan som är på väg att landa. Vips så är landningsbanan borta för då har den stuckigt i väg ner till södra delen av jorden.  Men det är nog inte så bra att vara på backen heller för då kan människorna möjligen slungas ut från jordklotet. Jag vet faktiskt inte var det är bäst att vara, för forskarna verkar inte ha funderat så mycket på det här. Det var i alla fall inget som min lärare tog upp.

                                                      \\\|///
                                                     \\ - - //
                                                    ( @ @ )
------------------------------------oOOo-(_)-oOOo-------

I stället för att lägga tiden på tråkig fakturering,
kan man göra så här fint!

------------------------------------.oooO---- Oooo.--------
                                                 \  (          )  /
                                                  \_)         (_/

Dagens Norrköpingbo heter Fredrik och jobbar på sporten på Norrköpings Tidningar. Norrköpingborna tvingade på mig en IFK Norrköping-tröja som jag blev fotograferad i. Eventuellt ska jag vara med i tidningen som Norrköpings sista sanna supporter.

Så sann är jag i och för sig inte, men jag vill vara med i tidningen så jag får väl plugga på lite om laget. Än vet jag bara att de har en stjärna som logga, de kallas Peking eller Snoka och de är inget större hot mot de andra lagen i Superettan.

Dessutom gjorde en tränare därifrån min kompis alldeles knäsvag och varje gång jag skulle plåta honom fick jag skicka över bilder till henne så att hon kunde sitta och drägla.

Det var inte högtidligt på något vis att gå och rösta i dag, men trots festen i går tog jag tag i situationen och gick iväg för att styra upp landet.

Nu till något sorgligt som jag fick på sms: Ett föl har mist sin mamma och söker ett sto som har mist sitt föl. Om ni vet någon får ni gärna höra av er.

Gårdagens Norrköpingbo Andreas har nu åkt hem och i kväll ska jag på fest med tre andra från den staden. Av dem har jag bara träffat Martin så därför röstar jag fram honom till ”dagens Norrköpingbo”.

Alexandra skriver att hon med nöd och näppe kom med som "bubblare" på veckans Trackslista. A Camp och Linkin Park fick ungefär lika många röster som henne.

Så utnyttja din rösträtt! Rösta på Mitt Piano här:
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/tracks/index.asp?taskid=1

Det är i och för sig inte lika viktigt, men man kan ju även passa på att rösta i EU-valet i morgon.

I helgen har jag valt att umgås med Norrköpingbor i stället för med Bruce Springsteen. Jag beklagade mig lite för en vän som då försökte muntra upp mig:

Springsteen kan man säkert vara utan. Känns som att tacka nej till att ta en fika typ. Det har man gjort förut, och det kan man göra igen. Han är ju här en gång i månaden ju. Och har varit i flera år. Dessutom är det ju bara vers refräng vers refräng låt efter låt.

Norrköpingbor är ju dessutom gulliga bor, så jag blir nog nöjd med mitt val. Dagens Norrköpingbo heter Andreas och jobbar som filmproducent med bland annat reklamfilm. Smakprov från byrån kommer här:

http://www.leon.se/#/se/sv/mer_om_leon/

Medieprogrammet på Borgarskolan öppnade sin slututställning i dag.  Jag och Arbetarbladets fotograf David satt i fotojuryn. Elevernas bilder var riktigt bra och vi var överens om vinnaren, så det gick väldigt smidigt.

David ska själv ha en utställning som kommer att finnas på Kulturkiosken från och med lördag. Fyra fotografer har plåtat fyra olika gator i Gävle. Alla fyra fotografer som ställer ut är duktiga, så dit bör man absolut gå.

Själv kanske jag får till en utställning någon gång i framtiden, för i dag fick jag besked om att jag kommit in på ytterligare en fotokurs. Den här gången ska jag lära mig att plåta fina porträtt.

Annelie och jag fikade på Valbo köpcentrum i dag. Då kom en vakt gående med två skamsna killar eftersläpande som troligen glömt att betala. Efter ett tag kom två poliser in. Trots att det är stackars, stackars skitungar så tycker Annelie och jag att alla snattare ska gå en ”walk of shame”, med stora skyltar hängande runt halsen där det står: Jag har snattat. Efter ska poliserna gå.

Ingen buss, ingen bil, ingen krokodil.
Så ska man tydligen säga innan man går över vägen.
I dag har jag varit i skogen tillsammans med förskolebarn i Bollnäs.
En tidning ringde och vill att jag ska plåta och skriva ett reportage till dem. Barnen var så söta, så det var inga problem att få fina bilder. Nu ska jag försöka få ihop texten.

”Hjälp mig få in låtjäveln på tracks” skriver min kompis Alexandra.
Så gå in och rösta på Mitt Piano och låten Du Säger Ingenting Det Säger Allt. Då blir hon glad.

http://www.sr.se/cgi-bin/p3/tracks/index.asp?taskid=1