pernilla wahlman

En påläst kille på gymmet säger att jag borde dra ner på sockret. Jag ska inte äta kakor och bullar flera gånger per dag. Synd. Det har jag i och för sig vetat länge men han beskrev förloppet i kroppen lite för bra så därför har jag bestämt att jag bara ska äta sockersaker vid speciella tillfällen. Det är lätt att ta ett sådant beslut i dag eftersom jag vet att det är ett speciellt tillfälle redan i morgon. Anna har fyllt år och ska ha tårtkalas då.

Nu har jag rensat ut ännu mera kläder. Jag har bestämt att jag måste skänka bort en hel del innan jag köper någonting nytt. Kläderna skänker jag både till vänner och till insamlingsföretag. Vissa påsar ställer jag utanför containern så att någon fattig kan ta dem direkt om de vill. Jag rensar både kläder och möbler och det går lättade och lättare att skänka bort saker. Snart sitter jag kanske här på golvet utan kläder och undrar varför jag gjorde så där. 

Tolk var fixad och jag skulle möta honom och en kille i Borlänge klockan 14.30. Tolkens telefon tutade upptaget hela tiden men jag gick in på avtalad tid och hittade honom i ett rum där han satt och pratade. Bredvid stod killen som jag skulle fotografera och vi väntade båda två en stund på att tolken skulle lägga på luren, men när han pratat färdigt i telefonen fastnade han istället vid datorn.

- Det där klarar ni själva, sa tolken.

Trots att killen bara pratade lite svenska och ingen engelska så gick det riktigt bra. Först tog vi en promenad runt en damm och sedan åkte vi till Kupolen. Killen poserade som en riktig modell och bytte tröja och hade sig. Det blev lite missförstånd men jag började prata tvärtomspråk så löste sig det. När jag sa ”du kan stå där” så gick han mot mig och när jag sa ”nu kan du gå” så stod han still. Vi gjorde en liten lov ut i en rondell också för han trodde nog att jag ville dit, men det blev helt okej bilder i den så det var bara bra att han gick ut där.

I dag har jag varit ledig men jag gick upp tidigt i alla fall för att gå till gymmet. Där var jag snabb och effektiv. Eller i alla fall snabb. Därefter åkte jag hem och slog in paket till olika kalas som jag är bjuden till. Där var jag inte lika snabb, för nästan hela resterande dagen gick åt till den där presentinslagningen.

En konstruktör valde att sätta en motor högt uppe i ett torn i Söderhamn och inte nog med att den satt högt uppe i tornet, man var dessutom tvungen att gå ut cirka 20 meter på en smal gång gjord av halvruttna brädor och med dåligt räcke för att komma fram till den.

I går hämtade och lämnade jag Martin innan Brynäsmatchen. Jag tänkte att jag i gengäld kunde få lite hjälp. Eftersom det regnade och var blött ute frågade jag:

- Jag har svindyra Vagabondskor på mig och de ska helst inte bli blöta så jag tänkte att du kan bära in mig från parkeringen.

- Nej, det skulle ju se helt knäppt ut, sa han och lämnade mig med mina dyrbara skor.

I dag skulle han lifta med mig igen efter GIF-matchen.

- Nu gick du i en vattenpöl. Plötsligt skiter du i allt nu när du har andra skor.

I dag lyckades jag i alla fall få honom att bära ett av mina objektiv och mitt stativ, så det går framåt.

 

M: ”Jag vill veta vad du tycker om kvällen. Känner du att jag har varit jobbig så skriver du det, känner du att det har varit roligt så skriver du det, känner du att det har varit mittemellan så skriver du det.”

Det är Martin Andersson på Gävle Nyhetsbyrå som sitter och dricker vin och väntar på att jag ska blogga om honom.

M: ”Det är huvudsaken att jag kommer med", påpekar han gång på gång.

M: ”Du har ju sagt att du skulle citera mig på en massa grejer, visa nu din observationsförmåga.”

M: ”Så vill jag att du skriver att i dag knöts säcken ihop när mästarvepan hissades till taket, det sa jag ju när du skulle parkera. Det är därför jag har klätt upp mig. Guldet kom hem till slut.”

M: ”Jag skulle kunna dö när som helst och jag har ändå fått uppleva det jag ville. Det är väl en skön känsla? Citerar du mig på det nu?”

Jag: ”Ja.”  

M: ”Kan du tänka dig att min barndomsdröm gick i uppfyllelse och du fick ju se min glädje på Heartbreak. Kommer du ihåg det? När jag röjde på dansgolvet.”

Jag: ”Gjorde du det för Brynäs skull?”

M: ”Ja, jag ville spela ut min glädje. Kommer du ihåg det?”

Jag: ”Ja Martin, det kommer jag ihåg.”

 

”Vågar du flyga själv till Borlänge nu då?” frågade flygläraren.

”Näe” tänkte hjärnan. ”Jaa”, svarade munnen.

Tanken var att jag skulle göra som munnen sagt. Jag satt inne på flygplatsen och funderade på om jag kommer att hitta dit. En helikopterlärare som var på besök från Norrtälje erbjöd sig att flyga före och visa vägen alternativt att hämta hem mig om jag skulle flyga vilse. Det var ett snällt erbjudande men det blev för mycket moln över Dalarna så turen ställdes in och jag nöjde mig med att flyga omkring över Storsjön istället. Till Dalarna kom jag i alla fall för när jag landat tog jag bilen dit för att göra ett jobb åt Aftonbladet och sedan blev det raka vägen hem för att käka pannkaka. 

Whatever. Inget att bry sig om. Det går nog bättre på söndag när de spelar mot Mjällby. Bilderna blev i alla fall helt okej trots att fel lag vann. Nu glömmer vi det. Så nu är det glömt.

Istället kan jag blogga lite till om flygningen i går. Jag hörde ett annat plan ropa upp Västeråstornet.

”Västeråstornet, jag befinner mig sju nautiska mil nordost om Eskilstuna.”

Tornet svarade:

”Nej, det tror jag inte att du gör, för du är ovanför Arboga.”

Det är inte helt lätt det där med kartor. Jag tycker själv att det är snudd på ett under att jag inte flyger vilse.  

I morse var jag i Söderhamn igen. Jag var där och plåtade en kille som skulle iväg på en resa så jag gick upp lite före tuppen för att hinna på honom. När jag gör jobb där brukar jag passa på att kolla in deras skoaffär för den brukar vara bra och jag tänkte att nu när det är fredag och vädret är dåligt kan alltid ett par skor muntra upp. Men just i dag var hela affären fylld med andra skor, skor som alltså inte muntrar upp eftersom jag inte vill ha dem. Jag gick istället in på ÖoB och köpte fyra chokladaskar, för det går inte att kompensera ett par skor med bara en ask.  

Axlarna var nytränade när jag gick till frivården på möte. Killen jag är övervakare åt kom inte bara dit, han kom till och med i tid och det är riktigt bra det. Ibland blir man glad om de behagar dyka upp överhuvudtaget.

Efter mötet var det en byggarbetare ute på näringen som var sugen på kaffe. Han ringde därför och bad mig komma dit med en latte plus tre sockerbitar. Själv hade jag druckit kaffe på frivården så nu fick det bli godis och en festis. Vi satt och fikade bland lastbilar och truckar.

När jag fikat färdigt messade Anders att det var journalistlunch så jag åkte vidare till den. Alla som är medlem i journalistförbundet bjuds på gratis mat varannan onsdag mot att man håller tyst och lyssnar på en föreläsning samtidigt.

Nu är ryggen tränad och då är det alltså bara alla andra muskelgrupper kvar. Tyvärr missade jag måndagen så jag vet redan nu att jag måste nalla en dag av helgen för att träna igen det. Jag tar en kaka så länge medan jag väntar på morgondagens träning som får bli axlar. Någonting positivt är att jag lyckats sätta mig och fakturera. Hjärnan har svårt att förstå att denna syssla leder till någonting bra. Just nu verkar den mest tänka på kakor och slicka kladdkakssmet.

Sist jag skulle flyga och spana in kyrkorna blåste det väldigt mycket så då flög jag runt Storsjön istället, men i dag blev det av. Jag har kollat in kyrkorna i Gävle, Bergby, Ockelbo, Järbo, Torsåker och Årsunda. Varje gång jag började skymta en kyrka blev jag glad för det betydde att jag inte flugit vilse och kyrktupparna sitter kvar så det känns riktigt bra. 

I dag har jag jobbat åt både Daily Mail och Daily Mirror. Det var inga problem att jobba åt två tidningar samtidigt. Det var till och med de själva som sa att jag skulle göra det och båda påstår att de tänker betala för det. Nice.

Efter jobbet åkte jag motorcykel med en mc-lärare. Jag tog med mig mina egna hojkläder och sedan fick jag välja om jag skulle låna en motorcykel eller om jag skulle åka bakom honom. Jag valde att åka bakom så att han inte skulle se hur dåligt jag kör. Trevligt var det i alla fall.

Kort sammanfattning av matchen:

 

När klockan ringde i morse funderade jag som vanligt på om det verkligen är värt att gå till gymmet eller om jag ska strunta i det och ta sovmorgon. Det är vanligen min pigga hund som får mig att gå upp för hon vill inte veta av någon snoozning. När jag försöker mig på en sådan ligger hon och suckar medan jag låtsas sova. Jag blundar hela tiden och ska jag vända på mig måste jag göra det i slow motion för annars drar hon igång som en riktig karusell.

Jag kom iväg så nu är axlarna tränade. I morgon kommer det att bli samma visa igen och när jag tillslut väljer att gå är det benen som ska få sitt.

Efter gymmet flög jag. Molnen var låga så det blev bara en tur runt Storsjön men det var trevligt att komma ut lite. På torsdag ska jag flyga igen och då blir det en sightseeing. Jag ska ta mig en titt på alla kyrkor runtomkring och jag är ju inte fullärd så passa på att spana in tupparna medan de sitter kvar.