pernilla wahlman

Jag har fått ett litet ryck och funderar på att köpa en lägenhet i Stockholm. Hanna som fick höra om min plan i går mailade direkt till sin granne och frågade om inte han kan flytta ut så att jag kan flytta in. Han kunde tänka sig det men tyvärr först om ett år. Jag fick se deras mailkonversation och hon låg på honom ordentligt med bra anledningar till varför han ska sälja. Jag är så glad och tacksam för mina snälla och hjälpsamma vänner. 

Gymnasielärarinnan som jag hade i fotografi är riktigt bra, så bra att hon gärna får låna min lägenhet nu när hon är på besök i Gävle. Jag köpte en hel del varor som jag stoppade in i kylskåpet så att hon ska ha någonting att äta också. Min bror tittade in där i förrgår och blev orolig.

- Vad lever du av? Det är inte alls bra att dricka så där mycket läsk.

- Men jag dricker inte läsk, det är ju därför den står kvar.

Hans oro blev inte mindre när han märkte att mina hundar rusar till dörren så fort glassbilen kommer.

Fotolärarinnan är inte här för att lära mig laga mat utan vi ska fixa inför utställningen på Konstcentrum som börjar på lördag. Filmläraren Conny är också med och grejar och han är toppen han med, men han har en egen lägenhet att bo i. 

Jag frågade mamma om hon ville följa med på bilbingon.

- Glöm det, svarade hon.

Så det glömde jag. Sedan ringde min bror och då frågade jag honom också men han var upptagen med tipsrunda och föräldramöte på dagis.

- Du får inte hålla på och skryta över att Winston kan stapla tre klossar…

- Fyra, han kan stapla fyra klossar.

- Ja, förlåt. Du får inte skryta över att han kan stapla fyra klossar så att de andra föräldrarna tycker att sina barn är dåliga.

- Nej, absolut inte. Vi behöver ju inte bli högfärdiga bara för att han är bäst.

Mitt ex kom förbi med choklad till mig i dag. Han tackade för att jag plåtat hans dotter så att hon fick vara med i tidningen. Jisses vilket snällt och bra ex jag har. Fast han ville inte heller följa med på bilbingon så dit fick jag åka själv. Det är segt med bingo. Tiden går sakta. Flera gånger fick jag kämpa emot impulsen att trycka in knappen på walkie-talkien och vråla ”Booooooooooooring!”. Konstigt nog är det ändå värt att göra det där och det är på grund av lyckan efteråt. Jag är så glad när det är slut så det känns som om jag svävar på väg till bilen. 

I dag kom nya KP i brevlådan. Den är som vanligt grymt bra. Jag lägger ut två nya Prat där barnen skriver själva.

Vill inte bli stur. Varför vill alla bli stora så snabbt? Jag vill bygga med lego, klättra i träd, ha tårtkalas och leka lekar. Jag började nästan gråta när min kompis kom till skolan med smink och handväska. Jag går klädd i mönstrade, färgglada kläder och strumpbyxor! Alla andra har typ tajta magtröjor och tajta jeans, jag känner mig lite konstig. Jag fattar inte varför alla vill växa upp så snabbt. Det finns oceaner av tid att vara vuxen, men bara en ynka liten sjö till att vara barn. Ta vara på sjön! Är någon som jag?

Plugget knäcker mig! Jag är en 15-årig grabb som håller på att kämpa mig igenom nians sista månad. Jag är riktigt arg. Jag tycker nämligen att alldeles för mycket tid läggs ner på utbildning. I högstadiet spenderar man all sin tid på att plugga – man hinner ju inte leva! Vuxna människor tror att nyckeln till en lyckad framtid är kunskap och utbildning. Till viss del har de rätt – men ett RIKTIGT lyckligt liv får man genom att leva så mycket man kan när man är ung. Som det ser ut nu får vi inte det. Vi bara pluggar och lär oss en massa onödigt skit. Livet blir enformigt och tråkigt och detta leder till depression.

Till Jimmy som jobbar på TT och brukar rätta mig ibland: Jag kommer fortfarande ihåg att man spenderar pengar och tillbringar tid, men nu skrev jag bara av en annan text så allt är lugnt. 

Minst en gång om dagen vill mina hundar ut och åka bil. Ofta lägger de sig bara och sover i baksätet så det känns lite onödigt men ut och åka vill de i alla fall. Jag brukar ta med dem när jag ska till affären eller när jag ska på något annat ärende så att turen har något mer syfte än att bara cruisa runt med de där sovisarna. Affären är alltid ett risktagande. Jag springer in och köper till exempel en tidning och skyndar mig tillbaka ut igen så att det inte ska bli för varmt i bilen. Imponerande ofta får jag mig en utskällning för att jag lämnat dem. Att jag åkt dit just för deras skull är ingenting de argsinta djurvännerna vill lyssna på, men det är bara fint att folk bryr sig så jag får hacka i mig det där. I dag åkte vi till biblioteket där jag plockade på mig några filmer. ”Jag ska bara se positiva och glada saker nu” sa jag till bibliotekarien. Han tog då alla mina filmer och ställde tillbaka dem igen och så plockade han fram nya. 

Jag var på ett litet sjukhusbesök i går. En dam låg och pratade högt för sig själv. ”Snälla Gud, låt mig hinna till toaletten och kissa. Amen.”

”Gud i all ära, men du kan ju prova att trycka på knappen också” upplyste jag. 

Det händer inget särskilt för killen i finkan. Han har fått åt sig en apelsin och en banan till i kväll när han blir inlåst. För honom väntar alltså hockey, tv-spel och fruktstund. I morgon i matsalen kommer han att sitta själv vid ett åttamanna bord. Ingen verkar våga sitta bredvid honom men det gör inte ett dugg för han vill ändå inte prata med de andra säger han. 

I går gick jag en kurs för att lära mig radion så att jag kan hjälpa till med brandflyg och spana efter bränder. Snorunge-Martin satt bredvid. Han knöt upp mina skor, försökte skjuta mig i benen med en häftapparat och sedan pekade han flera gånger i kartan och sa att jag har badat där. Efter mycket tjat var jag tvungen att titta var han pekade för att få tyst på honom. Den blå lilla pölen hade namnet Lorttjärn. Jag är inte så värst mogen jag heller så jag skrattade flera gånger åt hans fjanteri och då tyckte han av alla att jag störde kursen. ”Vad är det?” fräste han irriterat.  

Det är cruising i Gävle och min vän Ulrika bjöd på grillade hamburgare så att vi skulle komma i stämning. Ulrikas syster är också här. Hon var nyligen i Rom där hon förlovade sig vid Spanska trappan.

- Var förlovade ni er? frågade jag Ulrika och hennes man Fredrik.

- Jag kommer inte ihåg, svarade Ulrika.

- Inte jag heller, svarade Fredrik.

Båda tänkte länge men ingen kom på var det var. Ulrika försökte rädda situationen:

 

Det blev ingen flygning i onsdags för himlen fylldes med åskmoln. Jag gör ett nytt försök på söndag. Eftersom det är flygfritt i morgon blir det after work i kväll för DJ-Peter är sugen på vin. Det är han som lärt mig att man bör ta gummilunch på fredagar. Det vill säga man drar ut på lunchen så länge att det plötsligt byts och blir aw. Men i dag blir det ingen sådan för han ska spela på after worken och jag vill inte sitta och vänta på honom i soffan bredvid dj-båset där han påstår att alla hans groupies brukar sitta. Jag går istället till gymmet nu och så går jag dit lite före klockan åtta och då förväntar jag mig få höra ett pampigt avslut på hans framträdande.

Festen i går var toppen. Lärarbandet uppträdde och det var god mat och rolig frågesport. Den vann jag tyvärr ej men det är inte hela världen för två av mina gamla lärare satt bredvid mig så det var bara att säga sanningen...

- Conny, Katarina, det får ni ta på er!

Men strunta i det nu för nu måste jag sejfa upp och be en liten bön.

Snälla gode Gud, låt mig hitta flygplatsen i Borlänge i natt när jag ska ut och flyga. Amen.

I dag fick jag Kamratposten i brevlådan. I den har jag plåtat ett reportage om en jättegullig kille som håller på rätt fotbollslag. Jag passade på att plåta honom med hans favoritspelare Jonas Lantto så att han fick träffa sin stora idol.

Jag kommer att läsa hela tidningen för den är grymt bra. Prat tillexempel där barnen skriver själva är alltid intressant. Här kommer två exempel.

”Usch för karuseller. En sak är dålig: Jag är jätterädd för berg- och dalbanor. Men min klass ska eventuellt åka på klassresa till Liseberg! Jag har varit med och samlat pengar och så kan jag inte följa med, för jag vågar ju knappt åka Nyckelpigan.”