Det går lite illa för mig idag
Först blev jag väckt klockan 11 av en teliaförsäljare. Jag var så trött att jag inte kom ihåg att jag lovat en kompis svara:
- Tyvärr jag är lite upptagen just nu, men om jag får ditt hemtelefonnummer kan jag ringa upp på lördagkväll.
Sedan gick jag yrvaken ut med vovven och fick sällskap av en predikande glad man som ville att jag skulle ta emot Jesus. Visst kan jag tänka mig ta emot honom, men inte så tidigt på dagen bara.
Kom hem och skulle säga hej på msn till mina morgonpigga polare. Chattade med några när min msn kopplade ner. Samtidigt ringde det så jag kopplade inte upp på en gång. Då började sms strömma in.
Dog macen? Annars är det brukligt att säga hej då. Det låg även med en arg gubbe som frustade, visade sina tänder och boxade i luften.
Ett annat:
Logga in din lata latmask!
Ett till:
Måste man dra dig i örat in i vuxenvärlden?
Telefonsamtalet var inte heller till min fördel, men jag lovade att hålla käften om det.
Därför ligger jag lite lågt med mitt bloggande idag.
Post
Jag hatar att få post om det inte är handskrivna personliga brev. Skatteverket har utnämnt sig själva till min brevvän och jag hatar deras brev. Allt är förtryckt på framsidan utom ett B som dom skriver dit själva. B betyder att brevbäraren inte behöver skynda sig. För mig betyder B bort! Skatteverkets brev öppnas alltid sist om dom ens öppnas alls. Sist fick jag brev från Monica på Skatteverket. Det var exakt samma brev som jag fick för några veckor sedan och om jag inte minns helt fel så kom det ett liknande för några månader sedan också. Vad vill hon mig? Jag ser ingen fråga i brevet så varför envisas hon med att skicka ut flera av samma? Inte heller skickar hon med något inbetalningskort, för en enkel gissning är ju ändå att hon är ute efter mina pengar.
I brevet tituleras jag som skatteskyldig. Det låter ju som om jag är kriminell, vilket jag absolut inte är. Det är inte ens jag som deklarerat. Jag har lämnat alla papper till en revisor som till och med verkar knäcka extra åt skatteverket. Jag drog inte av någonting konstigt.
Ibland får jag för mig att hon har tråkigt, så då drar jag iväg några rader. Brevet börjar jag med: Till den skattskyldiges handläggare och så skriver jag något som jag tycker verkar passande. Det tar mig ungefär två minuter att påta ihop brevet och därefter tycker jag att jag gjort mitt.
Sen efter några veckor dyker det upp ett svar trots att jag inte skrivit någon fråga. Monica kämpar med papper efter papper och paragrafer efter paragrafer och annat som är skittråkigt att läsa.
Jag råkar känna en som arbetar på skatteverket. Hon har erkänt att dom släpper igenom vissa saker för att dom inte har tid. Till exempel ”såg dom inte” en tant som drog av sitt badrum värt 95 000. Då är det ju inte så konstigt att dom måste ta igen det nu när dom har lite tid över. Nu när min cd-brännare värd 2000 kronor kommit in. Men den kan jag i och för sig inte skylla på Monica, för det var min andra brevvän Carola som hakade upp sig på den. Hon påstod att jag laddade ner musik från nätet vilket jag ärligt talat ALDRIG gjort. Jag såg Carola i ett reportage i tidningen. Hon var en sommarvikarie och ville väl visa hur otroligt duktig hon är så att hon ska bli fastanställd.
Jag är så trött på att dom vill sätta dit en hela tiden. Det skulle ju aldrig vara så att dom skickar ett brev och påpekar att du har ju inte dragit av telefonen.
Har du kanske glömt den i år?
Jag ska få en ny revisor nu. Jag vill inte att hon ska vara oärlig, men för att få igenom det man faktiskt har rätt till måste hon vara väldigt, väldigt kreativ!
Min bror har flyttat, så jag har övertagit en av hans bästa polare. Vi brukar gå och luncha tillsammans då och då. Han tränar mycket och vill gå till restauranger som öser upp mycket mat. Hans favoritrestaurang verkar vara Kvarnen. Jag tycker inte alls om att gå dit. Först trodde jag att det var för att dom kryddar maten med den äckligaste krydda jag någonsin smakat, nämligen rosmarin. Nu har jag förstått hur det egentligen ligger till. Det är utsikten det är fel på. Vi sitter ju alldeles bredvid Skatteverket och deras fula skylt. Inte konstigt att jag tappar aptiten. Ett plus ska dock restaurangen ha. Om man äter där på fredagar så ingår det efterrätt och kockarna är snälla, så om man ber om rosmarinfritt så får man det.
Karma
En kompis berättade om sin pappas dataföretag. Det var på den tiden då man använde disketter. Pappan bad kunden som hade problem att göra en kopia av disketten och det gjorde kunden. Kunden lade disketten i kopiatorn och skickade in papperskopian. Jag berättade det för en annan kompis som skrattade och tyckte kunden var knäpp.
- Nej jag tycker inte att kunden är knäpp sa jag. Det kan inte vara lätt att veta allt.
- Tycker du verkligen inte att kunden är knäpp? frågade min vän.
Då var jag tvungen att erkänna att det är klart att jag tyckte det, men det råkar vara så att min vän Emlily säger åt mig ibland att jag måste tänka på min karma och det var det jag försökte göra nu genom att inte prata skit om kunden.
Nu vet jag inte hur det kommer att gå med min karma. Nu tyckte jag ju både att kunde var knäpp plus att jag drog en lögn också. Jag hoppas att det kan vägas upp av att jag bär ut flugor i glas och inte slår ihjäl mygg.Enkät
Det jag har mest dåligt samvete över i mitt arbete är ett jobb som jag gjorde i Stockholm. Jag och Camilla var och gjorde en enkät. Kommer inte ihåg vilken fråga det var men en dam som vi pratade med svarade snällt. Hon berättade även vad hon hette och var hon bodde, men när det kom till hennes ålder var det stopp. Plötsligt ville hon inte vara med i enkäten längre.
- Jo det är väl ingen fara du som är så fin, försökte vi och fick då ett svar.
- 40 + kan vi säga sa damen.
Damen hade ett konstigt efternamn så hon var lätt att dafa. Hon var 52 år. Vi resonerade lite hit och dit och kom fram till att kärringen inte ska ränna omkring och ljuga, så vi satte ut hennes ålder. Dagen efter var både jag och reportern lite låga. Vi skämdes. Jag skäms faktiskt lite fortfarande över det där. Förlåt!Han är ung, kung, grann och populär
Emil har en slogan om sig själv och den upprepar han lite då och då.
- Jag är ung, kung, grann och populär, säger han.
Den lilla ramsan började han på när Aftonbladets Marianne frågade honom varför dom skulle ge honom högre lön.
- Men skärp dig Emil! var hennes svar.
Dom pratade vidare och kom fram till att Emil inte skulle få högre lön.
- Ja det gör inget jag drog ändå en rövare, sa Emil innan han gick.
Marianne skrattade och sa att Emil inte kan förhandla.
Det har nu visat sig att Emil visst kan förhandla. Han är sportjournalist på DN nu med hög lön enligt honom själv.
Emil berättade att det finns flera bra saker med honom förutom hans höga lön:
- Jag har biceps och inget hår på ryggen.
- Och så är du ju ung, kung, grann och populär, påminner jag honom.
Emil nickar och börjar prata om sms.
- Jag har bara sparat två av dina sms Pernilla, för du skriver så tråkigt.
Fan tänker jag och erkänner inte att jag tycker han skriver jätteroligt.
Emil bläddrar i sin telefon och det visar sig att han har delat in sina sms i tre olika mappar. Kärleksbrev, Dissningar och Minnen.
Emil visar sina kärleksbrev för att jag ska förstå att hans slogan stämmer. Han är liksom en populär kille.
- Men om jag skulle bli för kaxig så är det bara att läsa mina dissningar, då kommer jag ner på jorden igen.
Som den här tillexempel:
Tack! Ett tips tillbaka som tack för hjälpen. Ring aldrig igen, för du betyder inte ett skit! Ha det!
En dag när vi skulle äta tillsammans frågade jag om han ville ha ägg.
- Nej tack!
- Men det finns ju ägg till dig!
- Jag brukar inte äta ägg.
Trots att Emil inte brukar äta bestämmer han sig för att prova.
- Jag vill inte ha dom sådär rinniga inuti.
- Hårdkokt ska det bli!
- Nej inte sådär rinniga.
- Men Emil…
- Vad betyder hårdkokt?
- Skämtar du med mig? När du går på hotell och ska ta ägg vet du inte vad löskokt och hårdkokt är?
- Men jag sa ju att jag inte äter ägg!
Av ren nyfikenhet måste jag ändå fråga…
- Tror du man kokar äggen kort eller länge för att dom ska bli hårda inuti?
- Ärligt, jag vet inte!
Jag som annars knappt kan koka makaroner känner mig nu mycket mogen och påläst inom den kulinariska konsten, så jag håller en snabblektion för Emil.
- Hårdkokt… Tänk att ägget kokat hårt, länge alltså och då blir det hårt. Löst = koka löst och då blir det löst.
Emil räddar nu sig av sin slogan igen och lägger till.
- My name is Emil, Emil Gaaa…aaamp! (som i My name is Forest, Forest Guuu uuump)
Efter ett tag dyker Jessica Simpson upp på tv.
- Vet du hur dum den tjejen är? Hon visste inte vad tonfisk är. På en restaurang frågade hon om det var kyckling!
Jag nickar förstående men undrar tyst för mig själv om tonfisk och hårdkokta ägg skulle passa tillsammans.
Den unga kungen är verkligen roligt ärlig. Ibland när han ringer mig säger han att han måste avsluta samtalet.
- Det är viktigt så att du inte tycker att jag är påträngande, utan att det liksom är jag som får ta initiativet till att avsluta.
- Ja då får du ta och avsluta snabbt då, för jag måste åka och jobba nu.
Gulliga Lisa
Mina tjuvkompisar
Idag ska jag träffa killen jag är övervakare åt. Han är i 20-årsåldern och har övervakning på grund av droger och stölder. Han har massor av brudar efter sig som bokstavligt talat förföljer honom. När vi träffades en gång förut gick vi en långpromenad med min hund. Efter ett tag märkte jag att två tjejer hängde efter oss var vi än gick.
- Ja, jag sa att dom fick lov att hålla sig en bit bakom, en av dom vill bli tillsammans med mig, sa han.
Nyligen hade han ett litet bekymmer. Det var bestämt att hans arbetsplats skulle gå ut i strejk och då beordrade hans chef att alla minsann skulle demonstrera på torget. Någon strejkbrytare ville dom inte veta av. Men för honom var det inte alldeles lätt. Polisen hade nämligen sagt att dom inte ville se honom på stan igen.
- Du håller dig därifrån! sa dom till honom.
Jag har varit övervakare åt flera killar i några år nu. Dom får säga att jag är deras övervakare, men jag får inte berätta att jag är övervakare åt dom. Det kan jag få sex månaders fängelse för. Det var lite halvjobbigt en gång när en kille kom in dyngfull på mitt arbete. Han stank sprit och tappade öppnade ölburkar på golvet så att ölen stänkte och rann ut. Efter att jag skickat hem honom frågade såklart mina kollegor vem det där var. Lite jobbigt att behöva svara ”en kompis”.
Den förra killen jag hade berättade om när han försökte springa ifrån polisen. Han hade också drogproblem och var då lite påverkad, så han ville först inte stanna när polisen skrek åt honom. Han var halvvägs in i skogen när han insåg att poliserna hade kondition och att det bara var att ge upp.
- Lägg dig ner! beordrade polisen.
Men det ville inte killen. Polisen drog vapen och upprepade samma sak igen.
Killen försökte sig då på en vädjan:
- Men schyssta då, det är ju skitigt!
Tillslut lade han sig ner i alla fall. När polisen kom fram tittade killen upp.
- Jag är en schysst prick egentligen, sa killen.
Polisen skrattade och svarade att han minsann också var en schysst prick.
Alla killar jag har övervakat har varit schyssta prickar. Det är bara deras idéer son inte alltid är riktigt schyssta.
En gång som poliserna inte verkar ha orkat springa var när min vän Ulrikas bil blev snodd. I polisrapporten som hon fick hem stod det så här:
Vi sprang efter gärningsmännen in i skogen, men jakten avbröts på grund av grävlingsanfall. Ingen förklaring följde. (Obs! Det var inte mina killar som snodde hennes bil)Kollegan Björn
Björn är en kollega till mig som snart fyller 60 år. På papperet är han mogen, men i verkligheten är han det inte. Här kommer några smakprov.
Jag och en vän brukar vanligen gå ut på söder i Stockholm, men ibland får vi ett ryck och pallrar oss iväg till Stureplan. En gång när vi tagit oss dit bestämde vi oss för att smälta in. Vi ringde kollegan Björn och sa att han skulle hämta oss med sin bil. Han har en råsnabb och cool Mitsubishi Evo 6:a som är trimmad och allt. Den tyckte vi skulle passa oss fin, fint. Björn har flera bilar. Bara för att jävlas lämnade han Evon hemma och hämtade oss istället med sin jätterostiga gamla Saab. Kul Björn! Verkligen Kul!
Det bjöds på tårta på tidningen. För en gångs skull var jag inte sugen så jag åt inte någonting. Björn bad mig hämta en bit åt honom. Jag sa nej i en halvtimme sedan orkade jag inte höra på hans tjat, så jag gick iväg till andra sidan av lokalen där tårtan stod. När jag precis tagit en bit ställer sig Björn upp och skriker så att alla hör:
- Men nu får du väl för faan ge dig Pernilla. Det är ju tredje biten du tar. Du får väl tänka lite på dom andra!
Det var möte på tidningen. Man borde kunna namnen på sina kollegor, men ibland glömmer man…
Björn puttade på mig och viskade:
- Vad heter killen där borta?
Jag viskar tillbaka att jag inte vet det. Då ropar Björn till killen:
- Ursäkta, ursäkta men Pernilla vet inte vad du heter. Du ska kanske berätta det för henne!
Första april sms från Björn.
Min telefon är trasig, det går bara att skicka sms med den. Jag behöver prata med dig så kan du ringa på det här växelnumret och fråga efter mig. Självklart hade jag kommit till Skansen. Jag förstår inte hur jag kunde gå på den lätta.
Björn och jag gick på bio. The day after tomorrow. Björn drog i sig godispåsen till reklamen och somnade sedan. Han lutade sig mer och mer till vänster, men där satt ingen så jag lät honom luta. Jag tyckte det var intressant att se hur långt han kunde luta innan han antingen vaknade eller tippade över. Han kunde luta imponerande långt. Jag lät honom sitta i den konstiga ställningen tills han började snarka. Då sparkade jag till honom allt vad jag orkade på benet så flög han upp i sittande position igen. Han viskade då:
- Vilken jävla skitfilm! och sedan somnade han om.
Det där upprepades hela filmen igenom. Somna, snarka, sparka, viska.
Björn kunde för övrigt omöjligt veta om filmen var bra eller inte eftersom han sov hela tiden. Några veckor senare blev Björn förvånad över att jag inte ville gå på bio med honom igen.
Jag är inte så jävla speciell
T och jag var och tränade. Vi gick till det gym där jag var innan jag började på ett där alla är trevliga. Där jobbade en brud som inte verkar gilla mig. Hon känner mig inte och jag har inte en aning om vad hon heter. Jag vet bara att hon alltid vände ryggen åt mig när jag kom in. Det kan ju i och för sig vara så att hon är otroligt nöjd över sitt arsle och att hon ville visa upp det, men det känns ändå inte som den rätta förklaringen. Ibland när jag gick slet hon även upp telefonluren och låtsades prata bara för att slippa säga hej då. Det var lite tråkigt, men också ganska roande.
Jag visade min vän vilken tjej det var och hon konstaterade då:
- Du behöver inte känna dig så jävla speciell, den där bruden är sur mot alla.
QP
Inne i fotorummet på Arbetarbladet finns en polisradio som piper i tid och otid. Helst vill man stänga av den så att man får lite lugn och ro, den låter nämligen illa. Det gillar dock inte cheferna så den får stå på lite tyst. Ofta så vill poliserna kolla upp ett registreringsnummer och ropar du ut ”En QP på Bertil, Ludvig, Fredrik”.
När min kollega David började på tidningen trodde han läge att QP betydde att poliserna drog iväg till McDonald´s, för att just äta QP målet. En timme senare var det dags för Olof, Martin och Stefan att få sig ett mål i magen. David verkade inte reflektera speciellt mycket över att dom alltid åt tre och tre och att dom alltid käkade samma meny.
Jag ringde upp en vän som är polis och frågade då vad QP står för. Question Police var det tydligen. Jag tycker att dom borde säga FP istället. FP som i Fråga Polis, men troligen tycker dom inte att det låter lika coolt att prata svenska.Fest
- Måste man skriva Fest i rubrikraden för att du ska läsa dina mail? frågade en kollega mig.
- Nej absolut inte! halvljög jag.
På ett av mina jobb finns ett mycket dumt mailprogram installerat. Många kollegor får tydligen upp meddelandet: ”Pernilla raderade ditt mail utan att läsa det”.
Det blir lätt en halvirriterad stämning då, men det kan inte hjälpas. För hur kul är det att läsa PM vecka 03?
Det är i och för sig en fråga jag själv inte kan svara på eftersom jag inte öppnat något sådant mail sedan 2001 när jag började där.
Igår fick jag ett nytt raderarryck. Mer än 50 mail kastades rätt i papperskorgen utan att läsas. Jag gör först en snabb överblick så att det inte är något mail som enbart riktar sig till mig och som min kollega sa… festmailen läser jag också.
Vi var på fest i lördags tillsammans och det är lite ovanligt. Inte just att vi festar för det är rätt vanligt, men att vi lägger festen på en lördag. Vanligtvis brukar vi resonera så att vi inte vill slösa bort helgen på våra kollegor så vi brukar festa mitt i veckan, men nu var det alltså ett undantag. Terrie firade nämligen sin 40-års dag då. Det var en mycket lyckad fest. Vi hade skrivit en sång till henne som vi övat in. Terrie är ofattbart nog singel så vi skrev mycket om det. Idag är hennes riktiga födelsedag. Mina kollegor bestämde att vi skulle ses klockan 8 på morgonen och äta tårta. Det är precis det man är sugen på den tiden…
Grattis Terrie! Jag tänkte att du får en liten kontaktannons här på min blogg i present!
Snygg, sexig, singel vill hitta en karl NU!
Själv tycker hon om konst, film, mc, träning och sprit.
Snälla, roliga och SMARTA, killar kan höra av sig.
Först till kvarn!P-böter
Min prenumeration på parkeringsböter verkar aldrig upphöra. Jag hatar när den fula lilla lappen sitter där på rutan. Förut låg jag ändå rätt bra till. Jag hade tur i oturen och mina böter var på 300 eller 400 kronor. Nu har jag tydligen höjt mig, så böterna är uppe i 700-kronors klassen. Värst verkar det vara att stå nära ett övergångsställe. Måste man felparkera ska man inte göra det där i alla fall. Det kan då enligt mina erfarenheter bli billigare om man står lite utanför en parkeringsstolpe eller för nära en korsning. Men vad man än gör ska man akta sig för övergångsställena. Jag såg nyligen en lapplisa trava över vägen. Jag kom på mig själv att tänka att nu har jag min chans. Jag kan lätt köra över henne, men nej det skulle såklart vara lite dumt. Sist jag fick en bot var det en sån där för nära övergångsstället bot. Klockan var nio på kvällen. Jag slet tag i lappen och kollade efter signaturen på lapplisan. Tänkte minsann kolla om hon bodde i närheten och därmed roar sig med att lappa även på sin fritid. Såklart stod det inte något namn på boten, men det stod att hon varit duktig och mätt med en lasermätare och allt. En kompis till mig parkerade bilen på torget utanför sitt gym förut mellan klockan 6 och 7 på morgonen. Han var då inne och gick på löpband i en timme. Löpbandet var direkt innanför så han hade koll på bilen. Men en morgon kom en lurig liten Lisa gående över torget. Hon gick och visslade och tittade på taken för att det skulle se ut som att hon minsann bara skulle gå över till den andra vägen. Men plötsligt byter hon riktning, småspringer fram till bilen och lappar på. Innan min vän hann av löpbandet hade lapplisan ilat iväg som en skiträdd råtta. Hon hade alltså suttit och lurpassat en bit bort och skrivit lappen innan hon kom fram till bilen. Det tycker jag både är fult och osportsligt!
Jag har två rätt säkra tips som brukar fungera om det är kris och man behöver felparkera.
- Parkera urfult och slå på varningsblinkersen. En kollega till mig i Stockholm kör alltid den varianten. Det resulterade i och för sig i att hans bil inte startade en dag för att hans batteri laddat ur.
- Töm bagageluckan och låt den stå öppen. Det ser då ut som om man håller på att packa i och ur bilen. Detta passar bra i Stockholm när man måste dubbelparkera för att gå på lunch.
Chefens krimskrams
Två av mina mindre mogna vänner har en liten syssla för sig när dom tycker att deras chef har för mycket krimskrams på kontoret.
- Dyk i ån Pernilla så ska du få se ett flertal av chefens meningslösa prydnadssaker och en och annan kaffekopp…
- ?????
- Vi hade det som system förut när vi tyckte det fanns för mycket krimskrams här inne. Varje gång vi gick ut tog vi med en varsin sak som vi kastade ner i ån.
- Vet chefen om det?
- Nej hon undrar nog fortfarande vart prylarna är...
- En vit porslinshare med en liten mössa på huvudet till exempel...
- Efter det började hon ta hem en del av grejorna...
- Rädda det som räddas kan liksom...
- Men det var inte bara för att städa här inne. Det var liksom en donation till framtidens arkeologer också...
- Hahaha. Det ska jag blogga om!
- Nääää! Tänk om chefen läser det då?
- Men det är ju bara lite roligt!
- Inte med tanke på allt vi kastat i ån!
- Är det stjärnstopp på det?
- Hmmm ja jag tror faktiskt att det är det... I alla fall om du tänker nämna namn.
- Men jag drar en anonym grej om er då?
- Är det anonymt kan du bara slänga ut det. Du får INTE skriva om mig när det kan skada mitt lönekuvert. Annars är det bara att tuta och köra.
- Schysst, ok då tutar jag nu!
Kulmage
Mitt X, Klas, har drop-in-fika på sitt arbete. Dit var jag för ett tag sedan. Konstigt kan tyckas att jag är polare med honom, men ännu konstigare är att vi satt en hel förmiddag på msn och planerade ett rån ihop. Vi planerade och planerade, men när vi nästan var färdiga drog Klas sig ur. Han påstår nämligen att han har en kulmage. (Jag har inte sett den för han suger in den så fort jag kommer)
Han kom i alla fall plötsligt på att han troligen skulle glömma dra in magen, eftersom det är mycket annat att tänka på under ett rån.
- Jag vill ju inte att min gärningsmannaprofil ska visas upp i Efterlyst med en kulmage.
Vi la ner hela projektet.
Klas funderade på om han skulle börja på gym och jobba bort sin kulmage, men han var inte säker på om han skulle orka. Han gjorde därför ett bildmontage och klippte ut sitt huvud och klistrade fast det på en byggarkropp.
- Man vill ju se om det är värt mödan, sa han.
När jag hälsade på ställde han i alla fall fram en hel pepparkaksburk till mig.
Var det för att han är snäll? Var det för att han vill att jag ska bli snäll? Eller var det för att han vill att jag också ska få en kulmage? Ja, jag vet inte, men gott var det. Noterade dock att han inte åt en endaste själv.
Var det kanske laxermedel på dom? I alla fall kom hans kompis Bilson och fikade med mig. Han åt en pepparkaka och när jag sträckte fram burken igen undrade han om han verkligen skulle ta en till…
Vet inte om det var en pik till mig, för jag var då troligen inne på min sjunde eller nåt sånt.
Jag pratade glatt med Bilson också, men egentligen är han en kille man bara vill gå fram och ge på käften. Bilson är medlem i mensa. Nu är det inte så att jag brukar sitta framför datorn och göra mensas ”låtsastest”, för att se om jag också kan få bli medlem. Så är det verkligen inte. Skulle jag prova så skulle jag säkerligen också bli medlem. Det är jag helt övertygad om, men jag har bara inte lust med det just nu.
Dessutom kan det ju vara så att Bilson bara hade flytflax när han gjorde sitt mensaprov. Om han skulle bli tvungen att göra det igen tror jag inte att han skulle klara det.Anus
En av mina vänner jobbar på datasupport. Hon har ett litet dilemma. Hon brukar hjälpa en kvinnlig kollega från Finland som heter Anu.
Min vän vet inte riktigt hur hon skulle uttrycka sig när just hennes dator gått sönder. Ska hon säga:
- Anus dator är trasig.
Eller ska hon gå som katten kring het gröt och säga:
- Anu har en dator som är trasig.
Själv hade jag problem när jag började jobba i Stockholm. Jag vågade knappt säga Trosa. För att tala om hur lite jag vågade säga Fittja. Nu har plötsligt alla hämningar släppt. Nu vågar jag till och med säga att en av mina vänner har bott i Lem.
(Dom som bor i Lem uttalar i och för sig ortsnamnet Leeeeem med värdens längsta E så att man inte ska kunna associera till någonting annat)Bimbo
En fotografkollega i Stockholm skulle fotografera Bingo Rimér. Bingo är en fotograf som mest plåtar halvnakna brudar. Det är han som har tidningen Moore.
Kollegan som skulle plåta Bingo är en äldre gentleman som inte hade så stor koll på vem Bingo är. Han tyckte tydligen att Bingo skulle flytta lite på sig, så han ropade:
- Bimbo, Bimbo! Flytta på dig Bimbo!
Samtal med fotografkollegan Lars Nyqvist
Jag: - Varför firar vi trettondagen egentligen?
Lars: - Men det var ju för att dom där tre små vargarna kom!
Jag: - Ha, ha, ha. (jag trodde att han skämtade, men inte, han sa fel)
Lars: - Nej jag menar förstås dom tre vise männen!
Jag: - Kom dom så sent?
Lars: - Ja.
Jag: - Men då hade dom tur att Jesus var kvar i stallet.
Lars: - Ja, speciellt med tanke på att förstföderskorna nuförtiden får åka hem efter tre dagar.Hinhåle
Jag jobbar på Arbetarbladet idag. Alla kollegor här är toppen. Dom är snälla, roliga och gulliga på alla vis. Men det finns en som jag är lite skeptisk till och det är praktikanten. Det började så fint när han kom in. Han hälsade, sa sitt namn och bockade djupt. Vilken artig gosse tänkte jag, men se första intrycket är inte alltid det rätta. Första dagen vi träffades gick bra. Vi fikade tillsammans, skrattade och hade det roligt. Dagen efter hade han förvandlas från den söta 15-åriga gossen till hinhåle själv.
På morgonmötet ropar han ut:
- Pernilla! Pernilla vilka röda ögon du har idag!
- Tyst med dig praktikant! sa jag.
Senare var det bara han, jag och en Krokofantpåse i fotorummet. Påsen tillhörde en annan kollega som var ute på jobb. Jag gick en liten vända till kaffeautomaten och sedan var alla krokofanterna borta. Det var ju bara att lägga ihop ett och ett, men se den sluge lille praktikanten skyllde ifrån sig så fort de andra kollegorna kommit tillbaka.
- Jag såg ju att du tryckte i dig allihopa!
- Praktikanten ljuger! försvarade jag mig snabbt.
Praktikanten var helt enkelt en jäkla gottegris. Vi andra fikar i och för sig ganska mycket vi också. Det är gott att fika, men det kan hända att man får lite dåligt samvete ibland. Mycket fika plus mycket sittande framför datorn fick oss en dag att inse att vi kanske måste göra lite gymnastiska övningar. David och jag började fundera på vilken övning vi skulle ta nu.
- Plocka äpplen är ju en klassiker, sa David.
Så vi bestämde att vi skulle göra det. Men sedan blev vi förvirrade, för vi visste inte var vi skulle plocka.
- Är det falläpplen vi ska plocka? frågade jag.
David funderade, men kom inte på om det var det eller inte.
- Vi ska kanske kasta oss och ta äpplena i själva fallet?!?! föreslog han.
Det lät för jobbigt så vi plockade inga äpplen. Vi tog en promenad till kaffeautomaten istället.Klamydia
SMS till en vän som jag låter vara anonym.
Jag och en reporter var på väg till dig för att ställa en enkätfråga. Frågan var om du är nöjd med sexualundervisningen som du fick i skolan. Nu vet ju jag att du troligen inte är nöjd eftersom du haft klamydia.
Svar: Hur i helvete kan du veta det?!?! Kan jag rå för att tjejen inte kan hålla igen dörren?
Drive in
Det är taskigt att hänga ut sin egen mamma, men nu gör jag det i alla fall. Hon läser ändå inte det jag skriver.
Igår åkte vi i Mc Donalds drive in.
- Jag tar en tjockkorv med pommes frites!
- Men skärp dig mamma, vi är på Mc Donalds!
- Kan man inte få det här då?
- Nej!
- Ok då tar jag någonting med ett ägg på.
- Nåt med ägg? upprepar jag.
Nä hä kan man inte få det heller. Ja då tar jag en hamburgare!Snutjaga
En dag när jag kom in på Arbetarbladet ropade David på mig.
- Pernilla ska vi köpa varsin av dom här?
Jag gick fram och tittade. Han satt och valde mellan olika skottsäkra västar.
- Om vi köper två kanske vi kan få ett bättre pris! påpekade han.
Efter ett tag gick jag igång på idén. Klart att vi ska ha varsin väst.
Det gäller ju att göra jobbet lite spännande. Så varje gång det blir polislarm ska vi i fortsättningen slänga på oss västarna och köra iväg. Väl på plats ska vi prata kryptiskt och kodat. En kollega har faktiskt nästan behövt en väst i Gävle en gång. Han travade fram till ett hus där polisen låg och tryckte runt det. Då skrek dom åt honom.
- Ur skottlinjen för faan!
Eftersom det inte var jag som drabbades var det ju riktigt roligt. I och för sig hade väl inte polisen tänkt skjuta honom, men ändå.
Förut en dag när jag arbetade med Anne var vi ut på en massa polislarm. Jag brukar inte tycka att det är speciellt roligt, men då var det skoj. På ett larm var vi snabbare än poliserna och då blir man allt lite stolt. En polisjakt hann vi med också. Polisbilen som vi smög på drog iväg med en väldans fart. Vi åkte efter. Tyvärr var min smygarbil och bytte bromsar, så jag åkte runt i mammas höghus. Anne och jag skrattade åt det. Tänk om poliserna kollar upp oss och tror att en äldre kvinna tagit upp jakten på dom.
Ett tag trodde vi att dom hade bråttom iväg för att dom skulle till kiosken, men så var det inte. Dom skulle till en lägenhet, men det handlade inte om det vi ville så vi åkte och letade nya poliser.
Jag tyckte att Anne skulle byta ut alla polisord i sin text och skriva snut istället. Typ: Snutbilen kom efter fem minuter. Snutarna kom fram med dragna vapen. Egentligen borde alla medier i Sverige komma överens om att byta ut alla polisord till snutord under en vecka eller nåt. Oj så skoj tycker jag i alla fall. Anne höll med lite hon också.
Sist när jag visste att jag skulle jobba med Anne hade jag med mig min egen bil. Så att Anne och jag skulle kunna smyga bättre på alla snutar i stan. Vi hoppades att cheferna inte skulle lägga in så många andra jobb för vi hade så mycket smyga vi måste göra. Cheferna hade andra planer. Först skulle vi på en dansuppvisning i Sandviken och efter det åkte vi till Järbo och kollade in en musikuppvisning. Det var väldigt fint, men inte speciellt spännande.Kungen
En gång när jag plåtade kungen och drottningen kom Elisabeth Tarras-Wahlberg fram till mig och frågade:
- Det är väl spännande för dig att få vara med här och fotografera kungafamiljen?
- Ja, jo, det är väl roligt, svarade jag.
Min kollega var inte alls lika finkänslig. Han svarade såhär:
På min redaktion drog vi lott. Jag fick nitlotten, det är därför jag är här!SNÖ
Dom har inte råd att laga vägarna i Gävle. Inte heller har dom råd att ploga och sanda överallt. Undra hur dom tänkte när dom bestämde att vägen där just jag bor ska vara barskrapad dygnet runt, speciellt nattetid.
Det låter jätte illa!
Speciellt noga verkar det vara att ploga på morgonen om jag råkat vara ute kvällen före. (typ nyår) Ett tag trodde jag att det hakat upp sig för föraren. Jag funderade på att göra som gnällgubbarna och gnällkärringarna brukar… öppna fönstret och skrika.
- Åk vidare! Du är färdig här! Skrapa någon annan väg för i helvete!
När jag kom ner till gatan såg jag vad chauffören hållit på med. Den saten hade skrapat all snö till ett och samma ställe, nämligen runt min bil.
Jag äger ingen spade.
Min kompis Danne jobbar en bit bort. Danne har jättemycket muskler. En gång frågade jag honom vad han ska med dom till.
- Du tävlar väl inte?
- Nej!
- Du jobbar väl inte med att bära runt på tunga saker?
- Nej!
- Raggar du brudar med hjälp av dina muskler?
- Nej!
- Men vad ska du med dom till då?
- På kul!
Nu tänkte jag i alla fall att Danne skulle få lite nytta av sina muskler. Han skulle hjälpa mig, så jag messade.
Kom och skotta!
Svar: Eller hur. Jag har ju sagt att jag har ont i ryggen. Kör fram och tillbaka med bilen!
Tack ska du ha lat-Danne! Det ska jag komma ihåg!