pernilla wahlman

I går blev jag kallad fula ord. Väldigt fula ord. Terrorn pågick i över en timme. Tre killar stod och matade ord över mig. De var packade och hade varit på fest hemma hos en 17-årig kompis vars föräldrar var på Gotland. Det var med andra ord FF hemma.

Festen spårade ur och huset brann ner. Eller i alla fall övervåningen.

Jag var där och fotograferade eländet. Sex brandbilar, poliser, ambulanser och en helikopter kom dit. Och så vi då förstås. Jag och två reportrar.

Mail från min vän:

Hej gulligull,

hoppas du slipper jobba sent. Men om du jobbar sent så kommer här lite glada nyheter. Vågar inte smsa om det. Killen har hört av sig! :) Kors i taket. Han skrev att han fått tillbaka sin mobil!!! (med tre utropstecken).

- Jag blev helt slut av den här skitupplevelsen, sa reportern till mig i kväll.

Vi tog båten ut till Fjäderholmarna och gick på sommarfars. På båten dit fotograferade jag vimmelbilder på kändisarna som åkte med.

Efter det skulle jag plåta lite på föreställningen. Jag har i och för sig aldrig gillat farser, men om jag skulle betygsätta den här skulle den få ett plus av fem möjliga och då är jag fortfarande väldigt ödmjuk.

Utflyktens höjdpunkt var knäckebrödssmörgåsen med strömming på.

Klockan 14.30 börjar mitt arbetspass i Stockholm.

Klockan är nu lite efter 13 och jag är kvar i Gävle.

Det är nu man skulle ha en snabbare bil helt enkelt.

Fast mina chefer styr upp allt väldigt bra. I torsdags när jag klev av mitt skift frågade chefen om jag ville ha ett jobb i Gävle så jag kunde åka hem på arbetstid.

I dag har de gjort likadant. De lägger några jobb åt mig i Gävle, så kan jag glida in lite senare.

Min vän ringde nyss. Hon berättade att hon känner sig lite väl påflugen på killen hon träffat. Hon har legat på lite extra för att släta över att hon skrev att han troligen rökt på och att han är flummig. Därför addade hon honom på facebook, mailade och skickade iväg ett sms. Smset löd:

Har du planer för img eller är du uttråkad?

- Jag vet att det var en konstig formulering, men jag messade iväg någonting snabbt bara. Men sedan kom jag på att han kanske har dyslexi. Han brukar nämligen kasta om bokstäver när han messar. Jag är nu orolig att han har läst messet såhär: Har du planer för mig eller är du uttråkad? Vi har ju bara träffats några gånger, han måste tycka att jag är jätte påflugen.

Han svarade inte på messet i går, så i dag skickade hon ett nytt för att förtydliga sig:

Jag messade dig i går. Jag letar efter nån som vill paddla kajak eller åka till havet i dag.

- Han har fortfarande inte svarat. Tror du att han fortfarande inte förstår vad img betyder? Tycker du att jag ska ringa upp?

- Ja då verkar du ju verkligen desperat, svarade jag.

Ledarskribent-Jenny flyttar till Paris i natt. Vi hade avskedslunch för henne i dag. Hon säger att hon ska bo där i tre månader, men jag tycker det verkar lite lurt. Hon har magasinerat alla sina möbler och sagt upp lägenheten i Gävle. Nästan så att jag blir lite orolig att hon tänker dra för gott.

I går lunchade jag med Fredrik som också dragit från Gävle. Han är läkare och bor numera i Malmö. Han har verkligen inga som helst planer på att flytta tillbaka hit.

- I Malmö går man ut alla dagar i veckan, konstaterade han och beställde in några öl.

Går han inte ut i Malmö så går han och hans läkarpolare på rave i Köpenhamn. De verkar ha väldigt fullt upp. Själv är jag lite sen i utvecklingen, så jag har inte provat på rave än. Men det ska Fredrik tydligen råda bot på. Nästa gång det blir något stort rave i Köpenhamn har jag lovat att åka dit.

I går skulle min tjejkompis messa till mig och berätta om sin dejt. Hon skrev ungefär:

Dejten pratar och pratar. Jag blir helt svettig av allt hans prat. Jag tror att han har rökt på. Han är flummig.

I dag sitter hon och svettas igen, för messet skickades inte till mig utan troligen till honom.
Hennes utkorg är full, så där kan hon inte titta.

Nyss ringde hon och undrade hur hon ska bete sig.

- Varför tog jag inte upp någon av hans goda sidor? Jag hade ju trots allt bestämt mig för att jag ville träffa honom igen.  

Vi tåg båten till Grinda där vi hade en jättegod pickninck. Allt var förberett av mina vänner. Potatis, sallad, sill, nubbe och en massa vin. Hanna hade även bakat en underbar citronpaj.

Den pajen tog hon med över till två killar som var på väg att börja slåss.

-       Jag ska spöa dig, sa den ena killen.

-       Nej, vi skakar hand, svarade den andra.

-       Du ska få stryk, fortsatte den första.

-       Nej vi skakar hand.

Det var då Hanna ryckte in. Hon gick emellan de två och bjöd på citronpaj. Stämningen blev genast mycket bättre.

Vi satt på gräset vid havet. Barnen dansade runt majstången och allt var midsommartrevligt. Men vi var ändå inte riktigt nöjda. 

Hanna har en katt som heter Zlatan Ibrahimovic. Hon har tränat upp honom så han kan hoppa högt och ta bollar som kastas i luften. I julklapp fick jag ett hjärta med en bild på Zlatan med glitter på. Det skulle jag hänga upp i granen tyckte Hanna. 

Ja Hanna tycker helt enkelt om Zlatan väldigt mycket.

Nu var det så att en av våra picknickvänners bror festade med Mellberg på en närliggande ö från oss. Zlatan var också där. Så Hanna hade helt enkelt hamnat på fel ö. Hanna hälsade i alla fall via telefon till honom. Det var så nära hon kom sin stjärna denna gång.

Jag stod som välkomstkommitté när landslaget landade på Brommaflygplats i dag. De kom hem alldeles för tidigt. Aftonbladet hade en banderoll över varje sida i sportbladet där det stod SKÄMS! Texterna i tidningen kommer nog inte direkt att ramas in och sättas upp. Trots det var spelarna inte så sura som jag räknat med. Jag mötte dem en gång på Arlanda efter en annan förlust och då var det värre. Då sprang de förbi reportrarna utan att säga ett ord. Nu log de till och med ett antal gånger och de tog i hand och kramade varandra innan de skildes åt. De har ju trots allt lite nubbe att se fram emot i morgon.

I dag var jag bjuden på en fest med nobeltema. Min svindyra silverklänning hade passat utmärkt.

Jag jobbade och tröstade mig med att jag i alla fall skulle få se en rolig fotbollsmatch istället. Men så blev det ju inte.

Sverige förlorade och jag såg inte ens mycket av det. Jag satt på scenen bredvid slottet och tittade ut över publiken. Tanken var att jag skulle plåta jubelbilder.

Någon nobelmat fick jag inte heller, men jag gjorde ett jobb på restaurang Rolfs kök tidigare och då fick jag i alla fall en god pasta.

-       Ska du lägga på champinjonerna också? frågade jag.

-       Jaså du vill ha champinjoner du, vi ska i alla fall äta kantareller, svarade kocken som inte verkade vidare impad över min matkunskap.

Fotboll på tv, frukt, kex och ost. Kan det vara bättre att arbeta?

Blir matchen tråkig läser jag lite i Sofies mode eller mailar.

Tidigare i dag gjorde jag trots allt en insats. 

Jag åkte i 45 minuter för att fotografera en sommarstuga som brann.

-       Får du fina bilder? frågade en av brandmännen.

-       Nej brandmannen där borta står ju hela tiden med ryggen åt mitt håll, svarade jag.

-       Gunnar kom! ropade han då i sin radio.

Gunnar vände sig om och bilden blev perfekt.

Det var en väldigt bra första dag på Aftonbladet.
Jag började jobba klockan 14.30 och gick då runt och pratade med alla kollegor som jag inte sett på ett tag.
Dagens jobb bestod av att plåta lite kändisar på röda mattan till Sex and the City-premiären.

Jag skulle även fotografera på efterfesten, men tiden däremellan var det ingen som sagt någonting om, så jag gick in och tittade på filmen jag med.
Efterfesten var på Djurgårdens restaurang Josefina. Där var det ytterliggare en lång röd matta. Den mest otippade som gick på den var nog Christer Fuglesang.
Inne bjöds det på fem sorters champagne och så fick man en exklusiv goodiebag.
Jag tackade nej till både maten, spriten och påsen, men chokladbitarna kunde jag inte stå emot.

Grand Prix modellbilar är en riktigt roande sport.

Bilarna väger 1,5 till 10 kg och åker runt, runt i en cirkel.

En kille startar bilen som drivs av bensin och en annan kille springer runt några varv med ett snöre som bilen sitter fast i. Den bil som kommer upp i snabbaste hastigheten vinner.

Reportern kom fram till banan lite senare än jag, så jag försökte beskriva det hela för honom.

- Nu kommer han springa runt med linan och när bilen är igång hoppar han upp och ställer sig på pinnen i mitten, så bilen kan åka vidare ensam.

- Säg inte pinne, det heter mittstolpe! sa killen som stod bredvid.

Killarna var väldigt hjälpsamma och kom hela tiden och förklarade en massa regler för mig.

En kille bjöd mig till och med på choklad. När han försvann kom en liten skvallerbytta fram.

- Han som bjöd dig på choklad har suttit i fängelse för olika saker.

- Vad då för saker? undrade jag.

- Ja inga farliga saker bara vanliga grejer. Han har smugglat diamanter och pälsar.

I morgon fortsätter tävlingarna. Bilarna åker så snabbt så man knappt ser dem, det luktar bränt och det tjuter så man måste hålla för öronen, men trots detta är det absolut värt att ta en utflykt dit. Det var riktigt roligt att titta på denna märkliga sport.

Arbetarbladet har fest i kväll. Britt och jag är peppade.
Vi jobbar båda till klockan 17.30. Då blir det en snabb fördrink och sedan vandrar vi till Folketshus där festen ska hållas. Det har tisslats lite i korridorerna om att det verkar lite snikigt att fixa fest där, men det ordnar sig.
Förra festen satt jag bredvid Mattias. Det ska jag försöka göra i år igen. Han blev gossen med guldbyxorna. Vid varje bord låg en massa chokladguldpengar som man fick köpa vin för. Bakom oss var ett helt tomt bord så där gick Mattias och plockade guldpengar. Vi samlade ihop till en liten kappsäck och sedan slog vi på stort med vinflaskor och champagne.
 
Men i kväll måste jag ta det lite lagom lugnt. I morgon ska jag med ett tidigt tåg till Arlanda.
Hanna och jag ska till Tallinn över helgen och hälsa på Sven-Olof och Evelyn. Vi ska bo i deras superlyxiga hus. Jag har paxat en sängplats redan. Sängen är stor och rund med en enorm tv-vägg vid fötterna. Sven-Olof är fotograf och äger Tallins största och bästa studio. Där ska Hanna och jag leka modeller har vi bestämt. Vi har lekt modeller hemma hos dem tidigare, men då i deras lägenhet i Stockholm. Evelyn kom nämligen trea i miss Universum så vi passade på att låna hennes pokaler, tiaror och banderoller när hon inte var hemma.