pernilla wahlman

I dag hände det. Jag kröp ner, drog på mig en filt och så låg jag där och lyssnade på hela intervjun.

Det var så passande att min vän Brolin-kopian skulle intervjuas eftersom han är en sann Brynässupporter och säsongen snart ska dra igång.

Innan jag åkte dit ringde jag även och berättade att reportrar och fotografer alltid blir bjudna på fika när de kommer ut på jobb. Jag önskade varma mackor.

Gulliga kopian ställde sig och lagade till exklusiva sådana till mig, som jag fick äta nerbäddad i soffan samtidigt som jag tittade på Gefle IF på teven.

Ibland är det väldigt trevligt att jobba.

Just nu är mina vänner hemma hos mig och dricker vin och får massage av en massör. Jag har ställt fram chips, godis och olika viner. Själv sitter jag på jobbet.

I somras när jag bodde i Stockholm passade de på att lägga sig till med nya lyxiga sysslor. En av sysslorna är alltså att festa och få massage samtidigt.

En massör tar med sig en massagebänk och hela kittet och sedan får en i taget ligga på bänken medan de andra dricker vin.

När jag kommer hem är det min tur. Efter det har mina vänner bokat bord på restaurang. Lyxigt ska det vara säger dom och jag kan ju inte annat än att hålla med.

- Årets rookie, säger David om rånet han fotograferade i Torsåker i morse.

• För det första hade de en registrerad bil som inte var anmäld stulen och det tyder på att de har tagit sin egen.
• De tappade rånarluvan, så att hitta DNA blir nog inga problem.
• Snus och cigaretter som de tappat låg i berg på parkering. De fick alltså inte ens med sig allt sitt stöldgods.
• Folk på byn har sett de troliga rookiesarna yra runt.
• Dessutom brände de mott rött vid ett vägbygge så att bakluckan flög upp. Folk lade ju onekligen märke till bilen.

- De var troligen fem rånare som möjligen fick åt sig några tusenlappar och snus och cigaretter. Det blir ju väldigt dålig utdelning per person. Ska de sitta där och dela på lösa cigaretter nu då? Om det var jag som rånat skulle jag nog valt bankerna som ligger 300 meter från ICA, säger David.

Det är mycket svininfluensa nu. I går plåtade jag först två läkare som pratade om sjukdomen och sedan plåtade jag när en svårt sjuk kille flög i väg till Danmark för att få hjälp. Jag vet inte riktigt varför, men ambulansen hade poliseskort och en polis och flygplatsens säkerhetschef stod bredvid och passade mig. Jag kände inget behov av att gå nära ambulansen om det nu var det dom var oroliga för.

I dag var jag på ett företag och plåtade en kille som hostade i sin hand innan han hälsade på mig och reportern. Jag hälsade, men böjde mig sedan ner under bordet och sprayade mina händer med desinfektionssprayen som jag fått av Britt. Det blev lite pinsamt eftersom det luktade rätt mycket alkohol av det hela.

I dag var det även journalistlunch med föreläsning om just svininfluensan. Jag hade fått nog av den, så jag tog maten och satte mig sedan fräckt nog ner och bara tänkte på en massa annat. David och jag konstaterade att det är tur att man kan roa sig själv i sitt eget huvud när man har riktigt, riktigt tråkigt.

När jag kom till tidningen frågade Britt direkt om jag ville ha en present och det var ju givet att jag ville det. Men så kom såklart haken:

- Då måste du lova att vara evigt tacksam.

Det ville jag såklart inte lova.

- Men lova att du står i tacksamhetsskuld.

- Ja, okej det kan jag väl lova. Du kommer ändå snart att behöva hjälp med någonting så att det blir du som står i skuld till mig igen.

Jag fick en desinfektionsspray. Det var en fin present som jag blev glad över, men samtidigt är den troligen given till mig av ren egoism. Britt är störträdd för svininfluensan och nu vet hon att vi kommer att sitta bredvid varandra i flera dagar eftersom jag kommer att jobba en hel del på Arbetarbladet framöver.

Kräftorna var goda, men det är alltid lite känslosamt att bryta huvudet av de små liven. Ulrikas paj var av högsta klass och likaså hennes drinkar.

Ute träffade jag mensa-Bisse. Nu har jag rett ut hans smarthet en gång för alla. Han satt bakfull en dag och gjorde mensas test på datorn och då dök det upp en ruta som välkomnade honom att söka till det riktiga testet eftersom hans resultat råkade vara så bra. Han åkte till Stockholm och lyckades ytterligare en gång ha så mycket flyt att han klarade sig. Nu pröjsar han in medlemsavgiften varje år och behöver då aldrig göra om testet. Jag bad att få se hans mensa-medlemskort, men tydligen tar han inte med sig det på krogen. Han påstår i alla fall att han var sex poäng från att klassas som ett geni, men som alla vet... nära skjuter ingen hare.

Nu är jag tillbaka på jobbet. Jag har dubbelkollat med min alkoholmätare, så allt är i sin ordning. Det verkar bli en bra jobbdag, för det är bara sport. Först ska jag åka och titta på när Gefle tränar inför matchen mot Hammarby i morgon och sedan ska jag plåta när Saik möter Falun.

Tvätta händerna ofta.

Hosta och nys i armvecket.

Om du är sjuk, stanna hemma.

Så står det på en lapp som är uppsatt på tidningens kaffeautomat.

Vid den har jag varit flera gånger i dag.

Jag har inte haft någonting bättre för mig eftersom min dator krånglat hela tiden och datasupporten inte börjar förrän klockan 16.

Nu är i alla fall alla bilder inlagda. Det är bland annat bilder på söta kattungar som jag träffat på ett katthem i Hofors.

I övrigt har det inte hänt särskilt mycket. Polisradion är tyst och det passar bra eftersom min arbetstid är slut och jag ska vidare på en kräftskiva. Nu byter jag ut kaffet mot någonting roligare.

Min bror och jag var på afternoon tea på Grand hotell i dag. Jag googlade upp dem i morse och fick då fram att de ska vara bäst i stan.

Vi gick in och jag sa direkt att vi vill ha afternoon tea, men servitören ville nog ändå gärna visa prislistan så att vi inte skulle ställa till en scen när notan väl kom in. Därför frågade han om vi vill ha champagne till och så visade han ett erbjudande och pekade på priset. Hela min kropp ville ha champagne, så det tog vi givetvis.

Servitören hällde upp långsamt och fint och pratade hela tiden om champagnen. Det var tydligen en fin champagne (Pol Roger) som Winston Churchill hade som favorit. Egentligen ville jag hälla i mig glaset direkt för jag behövde en återställare, men eftersom det var så lyxigt tog jag bara lite i taget.

Servitören frågade om vi ville ha vårt te på en gång eller om vi ville vänta. Vi ville ha det på en gång och det var tur att vi svarade så, för vänta fick vi i alla fall. Sedan gick servitören igenom vad vi skulle få äta. Han kom ut med en bricka med tre våningar.

- Här på tredje våningen har ni hembakade scones, en traditionell och en med vallmofrön.

Till det var det sex olika skålar med grädde, rabarbermarmelad och olika sylter. Våning två bestod av lyxiga små snittar på olika bröd och understa våningen bestod av små goda bakverk.

Vi åt och åt och åt och servitören var jättegullig och kom hela tiden fram och pratade och hörde så att vi var nöjda. Allt var verkligen toppklass. Det var bara en snitt på våning två som min bror reagerade lite över:

- En enkel äggmacka?

Trots äggmackan var det helt fantastiskt och afternoon tea rekommenderas absolut.

Det såg inte så mycket ut från början, men jag blev alldeles för mätt.

- Nej, nu mår jag inte alls bra, sa jag till min bror när vi skulle gå.

Vi åkte hem för att sova middag och nu är det dags för kräftor. Jag kommer troligen att orka en.