pernilla wahlman

När det är segt på jobbet händer det grejer privat.
Sist jag var uttråkad på arbetstid bokade jag Kina- och New York-resan.
I dag var det lugnt igen och nu är det Disneyland nästa.
Jag messade lite fram och tillbaka med chefredaktören Lutti på Arbetarbladet och fick till slut fram ledarskribent-Jennys telefonnummer i Paris.
Jag ringde henne, styrde upp. Ringde Annelie, styrde upp och nu har vi bokat och betalt resan.
Annelie och jag var nära att boka en resa till Ryssland också, men hemsidan var för seg så det får bli nästa gång det är lugnt på jobbet.
I morgon är jag ledig, så nu blir det utgång för att fira min lilla Paris-bokning.

Chefernas schema stämmer inte överens med mitt. Enligt deras schema börjar jag 12.30 och enligt mitt börjar jag 13.00.
Detta strul ser jag som någonting mycket positivt.
Jag flexar in och ut lite som jag vill.

En blodsugande fjäril har hittats i Skutskär. Lokaltidningarna skriver att vampyrer har kommit dit. Vampyren ser ut som ett stort eklöv med en snabel längst fram. Den suger blod från både människor och djur, så det verkar vara hysteri i Gävle nu.
Inte nog med att de hittat en fjäril, tipstelefonen ringde och en man uppgav att han hittat en till. En fotograf och en reporter åkte ut till mannen som höll fram sina händer.
- Är du med nu då? frågade mannen fotografen.
Mannen öppnade sina händer och där fanns... ett löv. Mannen blev mycket generad och ursäktade sig.

I går var jag på smygpremiären av filmen ”Patrik 1,5”.
Det var verkligen en fin och bra berättelse. 
Särskilt bra blev den förstås eftersom jag såg den på arbetstid.
Tanken var att jag skulle fotografera Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson, men de två behagade tydligen inte dyka upp.
Tom Ljungman däremot som spelar den 15-åriga adoptivsonen var där. Han var så söt att jag också kan tänka mig att adoptera honom.

TT-reportern Jimmy har också en blogg. Den ska handla om innebandy, men ibland skriver han även ofördelaktiga saker om mig.
Men vad gör väl det egentligen, när inte ens hans pappa läser den.
Hans pappa heter Lasse och är pressansvarig på Gefle IF. Han brer alltid särskilt goda smörgåsar till mig när det är fotboll. De spar han till jag kommer in i pressrummet.
Lasse har även berättat att han läser min blogg varje dag efter att han druckit kaffe.
Sist jag träffade Lasse berättade jag att hans son Jimmy skrivit om mig i sin blogg.
- Ja jo jag vet att han har en blogg, men den läser jag inte, sa Lasse då.

Och här kommer ett privat meddelande till Lasse som läser min blogg men inte Jimmys: Dina smörgåsar är helt fantastiska, men om du skippar smöret på mina så kommer jag att bli ännu gladare.

Mail från min kompis som dissar kille efter kille.

Kom just hem från en shoppingrunda på stan. Köpt: badlakan, röd sytråd, extern hårddisk, munskydd, nagelborttagning, schampo och fuktgelé och mat till utflykten imorrn. Träffade motvilligt killen som ville dejta mig tillslut. Han är så kinkig. Efter flera veckor så mååååste han ha sin lättviktsjacka som skyddar mot vind och regn. Hallå det är tretti grader ute. Jag tyckte vi kunde ses lite senare på em, han ville ses ett, jag hann inte till ett. Föreslog nästa vecka då. Då sa han ja okej men jag behöver den så fort som möjligt (surt typ). Då sa jag att jag kunde posta den istället så han säkert fick den på måndag men då ville han plötsligt ändå ses idag halv tre. Orkade inte ens förslå kaffe. Han är inte min typ!

Tomas Brolin-kopian var på samma efterfest som jag i går.
En tjej gick runt i lägenheten och spelade dragspel.
Grannarna kom ungefär klockan 3 på natten och ville att hon skulle sluta upp med det.
Brolin-kopian fyllde en vattenpistol och sprang fram till dörren och sköt på gnällgrannen genom brevlådan.
Därefter gick han in och hittade en lapp som en annan granne skrivit.
Där stod det:
”Hej, jag tycker att dina gardiner med tulpaner på var väldigt fina. Jag undrar vad du köpt dem. Kan du ringa mig?”
- Jaha det ska hon väl få veta, sa Brolin-kopian och tog upp sin mobil.
- Hej, jag har en lapp här där det står att du undrar var jag köpt gardinerna med tulpaner på. Jag kan berätta för dig att jag köpt dem i en affär. I en affär som heter Ikea.
Därefter kom lägenhetsägaren in i rummet och skrek att han skulle lägga på. Vid fyratiden gick värdinnan och värden och lade sig. Efterfesten tog slut och vi fick gå hem.

- Hej jag ringer från Telia.
- Jag är tyvärr upptagen.
- När passar det att jag ringer?
- Ring i morgon du.
- Du är inte hemma i morgon va?
- Rätt gissat. I morgon är jag inte hemma.

- Vet du att du har ett hockeyspel? frågade sexåriga Isak som var på besök hemma hos mig i dag.
- Ja det har jag koll på, svarade jag.
- Det är där inne, sa Isak och pekade.
- Japp där inne är det, svarade jag.
Trots att jag gav pojken både kakor och godis kunde han inte släppa spelet ur tankarna.
- Hämta det då, sa jag tillslut.
Isak skulle vara gulblå eftersom han är svensk. Jag fick vara finne.
När hans pappa Rickard tittade lade jag upp pucken så pojken fick göra mål, men så fort Rickard satte sig i ett annat rum gjorde Finland en rejäl uppryckning och sopade in mål efter mål.
- Nu vinner snart Finland, ropade jag.
Rickard kom då för att sköta Isaks målvakt. Det resulterade i ett självmål, så Rickard fick snällt gå och sätta sig igen.
Det tog väldigt lång tid för svenskarna att komma igen och göra mål. Tillslut började finnarna göra självmål för att det hela skulle ta slut.
När vi spelat färdigt var vinnaren nöjd och glad och skulle hem och fylla poolen med vatten.
- Får jag komma på poolparty nu då? frågade jag.
- Nej, kanske nästa sommar, svarade Isak.
- Varför inte den här sommaren då? frågade jag.
- Nej nu vill jag bada med mamma och pappa.
- Är det tacken för att jag låtit dig vinna? frågade jag.
Isak lade sig ner på soffan och gapskrattade, medan jag satt som ett frågetecken.
Han kunde väl inte på fullaste allvar tro att han vann över mig på riktigt.
Isak ville att jag skulle följa med till bilen och titta på hans nya keps som låg där.
- Fin, ljög jag.
Isak bytte ämne:
- När pappa är sur kör han ett sex noll.
Pappan verkade inte sur när han åkte, men han blev kanske det efter att jag kastat krusbär på deras bil. Isak hytte med näven åt mig när de åkte iväg.
Inte en chans att jag låter ungen vinna nästa gång.

Bomb Terrorist Al-Qaida Neger Muslim Svartskalle Bankrån Spränga Döda Störta Skattefuska.
Så nu fick FRA ett sms att läsa. Skicka vidare detta sms till 10 personer i din kontaktlista så kan vi hålla dem sysselsatta ett tag.

För några dagar sedan körde jag en popartist i min bil.
I dag hörde han av sig och undrade om han tappat en sedelbunt med 5000 kronor i baksätet.
Det har han inte.
Det känns sådär att han inte har koll på sina pengar. Nu känns det ändå som om han kommer att tro att jag har tagit dem, men vad fan ska jag göra åt att han är klantig.
Jag ska nog trösta mig med att gå ut. Jag ska ut och dricka champagne.

Hells Angels verkar vara ena riktiga mesar.
Hanna och jag var hemma hos presidentens svärfar nyligen och fikade smörgåsar, våfflor och bullar.
Vi försökte självklart pressa honom på information.
- Var får han sina pengar ifrån? frågade jag.
- Han äger ett snickarföretag, svarade svärfar.
Hanna och jag himlade med ögonen åt varandra.
- Vad tror du att han får pengarna ifrån då? fortsatte svärfar.
- Indrivning såklart, svarade jag.
Svärfar ruskade på huvudet.
Presidentens två hundar var också på besök hos svärfar just den dagen. På deras halsband sitter ett varsitt rött hjärta med hundarnas namn och telefonnummer till ägaren om de skulle råka komma bort.
- Titta vad presidenten har varit ut och handlat, sa Hanna.
- Nej det är nog dottern som handlat de där, svarade svärfar.
- Nej det är det inte, det är presidenten som är ute och handlar hjärtan, insisterade vi.
Svärfar berättade då att presidenten även sålt leksaker på loppis för några veckor sedan.
Hanna och jag tyckte att det lät förjävla mesigt.
Dessutom rider han dressyrlektioner tillsammans med Östermalmsdamerna.
Det var droppen. Det blev för mycket för oss.
- Hells Angels i Sverige verkar inte vara särskilt macho, konstaterade Hanna.
Svärfar säger att vi ska få följa med och titta på honom snart. Det får helt enkelt bli ett litet studiebesök för att se om han verkligen är så töntig som han verkar.

Ice Cube var på Café Opera i natt.

Det var jag också.

Först säkrade jag upp med några bilder på honom utanför och sedan följde vi med in.

Väl där inne ville han inte vara med längre.

- Senare, sa han hela tiden.

Han höll koll på var vi stod, men när han väl tittade åt ett annat håll passade vi på att byta plats.

Då blev han orolig att vi dragit.

- Var tog de vägen? Hämta tillbaka henne så får hon ta en bild nu, sa han till klubbchefen.

Han var alltså lite mediakåt trots allt.

Lasse Åberg garvar inte ihjäl sig, säger han.
Sex tavlor ur hans privata konstsamling har blivit stulna. Det är verk av Andy Warhol och Roy Lichtenstein värda flera miljoner.
Lite skadeglad kan man passa på att vara över att tjuvarna inte verkar helt hemma i konstvärlden. De missade troligen en tavla. Istället för en stor Kalle Anka av Warhol, tog tjuvarna en poster med ett liknande namn. Lasse själv tycker att det är lite som en Jönssonliganstöt och det är väl ett rätt pinsamt betyg till tjuvarna.
Trots att många stora verk var borta var det jättemysigt att gå omkring där inne och titta.
Picassos tavla som hängde kvar var fin, men Trazan och Bananes koja var finare.

Det har verkligen inte känts som fredag i dag.
Förrän nu. Mina vänner skickar sms där det står vilka pubbar de är på och vilka klubbar de ska till. Jag får även information om deras val av drinkar och några lyxar även med champagne. De stavar sämre och sämre för varje sms som kommer, så jag antar att de har det ganska roligt.
Själv är jag på tidningen, men helt tokigt är det inte att arbeta.
Vi spelar pingis, surfar på nätet, läser tidningar och blir masserade i massagestolen.
Jag har även hunnit med att göra två roliga jobb.
Lars som är min chef för i kväll var dessutom gullig och kom med chips och dip till min plats. Snart har jag ätit halva påsen. Jag börjar bli mätt och ska därför ge tillbaka den nu.  

I dag drar vi lott om jobben. Jag missar allt och får vara inne.
Cheferna ser mig sitta fikandes på olika platser hela tiden.
Nu är det dags för kaffe igen. På väg tillbaka från maskinen tar jag nog svängen förbi nattchefen. Han har alltid kakor på sitt bord.

Rockmodet har kommit stort nu påstår tidningarna.
Jag och reportern Mattias skulle göra ett jobb på det i går. Vi skulle plåta lite modebilder på stan.
- Vi vill ha en varsin tröja, sa Mattias när vi stod och pratade igenom jobbet med våra chefer.
Jag hakade på direkt.
- Ja vi måste ha rocktröjor till bylinebilden. Jag hade tänkt köpa en glittertröja där det står Kizz. Den kostar lite över 600 kronor. Bjussar Aftonbladet på det?
- Ja alltså visst kan ni väl få köpa en varsin tröja, men inte den dyraste, svarade chefen.
En stor del av tiden gick sedan åt att hitta snygga tröjor till oss. Jag fastnade för en brun Rolling Stone tröja för ca 400 kronor. Mattias köpte en The Clash.

Snutarna i Södertälje blinkar inte när de svänger. Dessutom ligger de i vänsterfilen hela tiden, trots att de inte ska svänga eller köra om.
De håller inte hastighetsbegränsningarna heller. Ibland kör de för fort och ibland lägger de sig under den tillåtna hastigheten. Jag tror att de gör det för att jävlas. Bilarna bakom vågar nämligen inte köra om, så det bildas en lång kö bakom polisbilarna.
Jag har förföljt dem i kväll, så jag har sett det själv. De kör lite som de vill helt enkelt.

Lasse Stefanz spelar i Hedesunda i kväll.
Jag ska dit och grilla och bada badtunna.
Först ska jag släpa mig iväg till gymmet.
Jag har fryst mitt kort över sommaren, men gymägaren låter mig komma dit i alla fall.
Han verkar inte tycka att jag nöter på hans maskiner med mina lätta vikter.
- Träna på du bara, säger han.
Det är lite synd att han är så snäll, för nu har jag verkligen ingen anledning att stanna hemma.

Trelleborgs vinnardans i går var nog bland de töntigaste danser jag sett. Den såg till och med töntigare ut än små grodorna.
Matchen var inte alls så rolig att titta på. Det roligaste som hände var att Aftonbladets fotograf Magnus Wennman ringde och frågade om jag vill bo hos honom. Det ska bli mycket trevligt att flytta in till hans fina boende och hans två katter.

I dag har jag shoppat en fotbollsbok. Boken är en present till Hanna.
Jag messade henne när jag såg den i hyllan:
Har du boken Zlatan är Zlatan?
Nej tyvärr, svarade hon.
Ok då köper jag den till dig nu i present.
Trots att hon inte kommer att bli särskilt överraskad, så har jag slagit in den med fint papper.

I går blev det utgång på Mosebacke och Spymlan.
På väg mellan ställena frös jag massor, så jag gick förbi alla tiggare och uteliggare. Inte en krona gav jag bort.
I dag har jag dåligt samvete över det.
De får dubbelt nästa gång så köper jag liksom tillbaka mitt samvete då.

Rosita förstod allvaret i min tunnelbanaovana.
Hon messade att de sitter i vagnen näst längst bak.
Därefter ringde hon och sa att nästa tåg som kommer in på perrongen är det rätta för mig. När tåget stannade hörde jag en busvissling och någon som skrek att jag skulle kliva på.
För att jag klarat av det hela så fint fick jag ett glas rosévin på en gång.
Ramona och Rosita var sig lik. Snygga, trevliga och pratglada. De hinner få väldigt mycket sagt för de pratar sjukt fort båda två.
Vi åt på Friday´s, drack drinkar på Teatergrillen och gick ut på Riche.
Hela kalaset blev rätt dyrt, så Ramona ringde hem till sin sambo i Australien:
I love you!
Sedan tänkte hon att hon måste säga någonting mer innan hon kommer till den egentliga anledningen.
I miss you babe! By the way, do you think that you could put some money please on my account?
Det var absolut inga problem svarade han och festen kunde fortsätta.
Ramona pratade gott om Australien hela kvällen. Hon säger att jag måste komma över och hälsa på. Det ska jag göra, men först ska jag och Hanna åka och bada i Bromma och i kväll ska vi gå ut. Både Hanna och jag måste dock hushålla med våra pengar, för vi har tyvärr ingen vi kan ringa för att få bankkontot påfyllt.

Nu är jag nedbäddad med kuddar och täcke i soffan framför teven.
Jag dricker kaffe, mailar och äter choklad, men jag är inte sjuk utan bara jävligt lat.
Snart ska jag göra ett litet ryck och byta ut kaffet mot vin.
Jag ska ner på stan och träffa tvillingarna Ramona och Rosita.
Ramona bor i Australien och hon har verkligen inte vägarna förbi här så ofta.
Det jobbiga med alkoholen är inte bakfyllan, utan att jag måste lämna bilen hemma.
Min bror säger att jag lämpligen tar mig in med hjälp av något kommunalt färdmedel, tillexempel en tunnelbana.
Det är ett projekt det där. Jag åker nästan alltid bil, så jag har ingen koll på vilka som går var.
Det är allt lite besvärligt att åka miljövänligt.

Nu har det tyvärr hänt. Nya iPhone har kommit till Sverige. Jag var på Kungsgatan klockan 24.00 när den första telefonen släpptes. Kön var väldigt lång = tråkigt. Nu kommer liksom en hel massa människor springa omkring med den där. Nu måste jag invänta en ny som är ännu coolare. 

 

Efter telefonhysterin blev det bombhysteri. Folk hade hört en bomb smälla på Lidingö. Jag åkte dit och plåtade en massa snälla, glada poliser. Till och med de unga polistjejerna var hur vänliga som helst. Jag fick jättefina bilder på poliser vid en avspärrad bro som stoppade bilar och poliser som landade med en helikopter. Men hysterin lade sig då det troligen inte var en bomb utan en jordbävning. Nu försöker jag tjata in polisbilderna i tidningen i alla fall.

 

 

Tommy Nilsson var på allsången i Norge i går.
- Ska du sjunga en eller två låtar? frågade jag.
- Vad tycker du? frågade Tommy.
- Två, svarade jag och så blev det.
Tommy var grymt bra. Normännen var nöjda och jag och Victor nickade glatt till varandra. Nöjda lyssnade vi även till Lynn Anderson som sjöng Rose garden. Hon får ett extra plus för att hon sa att jag har ett varmt hjärta. Den slutsatsen drog hon eftersom jag hade kalla händer.
Allsångsplatsen i Norge är finare än Skansen. Vi befann oss i en festning där förövrigt Karl XII blev skjuten.
Norges minus var till en början att de inte sänder direkt. Det blev först lite tjatigt med omtagningarna, men efter ett tag kom man in i det och då blev pauserna charmiga.
- Nu tar vi tre minuters paus, sa programledaren Tommy Steine.
Jag började undra om tre minuter i Norge är längre än tre minuter i Sverige. Norrmännen reste nämligen på sig och började gå runt och sträcka på sina ben och de som inte reste på sig tog fram kaffetermosar och bullar och började fika.
Den andra programledaren Katrine Moholt kom fram och tackade för att jag kommit dit. Hon berättade även att hon sett Sveriges allsång dagen innan när Anders Lundin hälsade till de norska programledarna. Hon sa att hon blivit jätteglad på sitt hotellrum och vinkat tillbaka in i teven. I kväll sänds programmet. Hissa upp antennen så ni får in detta trevliga avsnitt i er tv.

Grannen i rum 201 säger att jag inte får duscha så sent för att han ska sova.
Först tänkte jag vara snäll och ta hänsyn, men nu har jag ändrat mig.
Klockan är efter halv tre på natten och nu ska det ske. Jag ska duscha och tvätta håret med både schampo och balsam.

 

- Alltså ska man ta folket här på allvar? De pratar ju något slags låtsasspråk, sa Victor när vi hämtade ut hyrbilen.

Victor ville köra och det fick han så gärna göra.

- Ska vi stanna här och fråga efter vägen?

- Nej kör på bara! svarade jag.

- Men är det inte du som ska vara mogen och ta ansvar? Låt mig vara barnet!

Efter ett tag kom en vägtull. Vi fattade inte riktigt var vi skulle åka. Jag röstade för att vi skulle bränna förbi, men mogna ansvarstagande Victor skulle minsann stanna och betala.

Sedan fick Victor sin vilja igenom. Han stannade vid en mack och jag gick ut och frågade efter vägen.

- Ok hur ska jag köra? frågade Victor när jag kom tillbaka till bilen.

- Ja det var vänster och sedan höger.

- Vänster här?

- Ja, eller inte vet jag, jag fattade inte vad han sa.

Victor stannade vid nästa mack igen, men den här gången var det han som gick ut och frågade efter vägen.

Nu är vi i alla fall framme. Solen skiner över bergen.

Victor Johansson tog en söndagspromenad med Bruce Springsteen i helgen.

-       Vi gick från gymmet tillsammans och snackade mest om Göteborg och lite vad han har för sig.

Nu är Victor inte i Göteborg med Bruce längre, utan i Norge med mig.

På planet satt Victor bredvid en fin dam. Hon betedde sig konstigt. I börjarn fällde hon ner brickan, satte armarna på den och lutade huvudet i sina händer. Sedan började hon väldigt hetsigt att vifta med en broschyr för att svalka sig själv, men plötsligt tappade hon broschyren, utan att ta upp den igen. 

-       Hon är nog inte riktigt piggelin, sa Victor.

Sedan lutade hon sig mot armstödet och fixerade ögonen ut i intet.

Victor tänkte att nu får han nog se sin första döda människa.

-       Jag närmade henne tafatt. Jag vågade inte riktigt ta i henne, så jag viftade lite framför hennes ögon, sa Victor.

Då reste sig damen och började lite förvirrad vandra nedför flygplansgången. Längst fram i planet ramlade hon ner på golvet.

De ropade ut i högtalarna och frågade om det fanns någon läkare ombord.

Personal och några andra samlades omkring henne, men efter ett tag så gick alla igen. Planet gick ned för landning och ensam kvar på golvet låg damen.

Vi kan bara föreställa oss vad hon tyckte om att ligga där framme utan bälte. Varken jag eller Victor har någonsin varit med om en så turbulent landning som denna. Ambulansmän mötte upp direkt utanför och det sista jag såg var i alla fall positivt. Hon hade överlevt, hon satt nämligen upp i en rullstol. 

Det var trevligt med allsång i går. Artisterna var snälla och glada och jag fick i mig tre vegetariska korvar. Den sista var lite pinsam att ta, men jag var väldigt hungrig.

Amanda gick omkring barfota när hon uppträdde och i strumpor bakom scenen, när hon nu inte gömde sig i logen.

Brolle var glad, men så satt hans söta Elin och tittade på också.

Den norska tjejen Maria Haukaas Storeng verkade ändå gladast på stället. Hon ringde hem och berättade för sin familj att det gått så bra och att det var så roligt att få vara med.

Jag ska förövrigt flyga till Norge nu. Bara reportern behagar dyka upp.  

Meddelande från Britt Mattsson:

Jo, idag har jag varit på turné i Almedalen med barnen för att visa dom att man kan ha roligt gratis. Vi roffade åt oss massor av godis, pins, knappar, reseplåsteretuier, leksakskameror, våtservetter, nyckelknipor som flyter, vattenflaskor, 2 stycken väskor, lypsyler,armband, tatueringar, usb-minne och ballonger. Och så fick vi fika på vårdförbundet, tror jag att det var, och så var det chokladprovning i svenska kyrkans tält. Ska du inte komma hit o fota lite politiker? Jag kan gå samma runda med dig. Här finns massor av antiseptiska våtservetter, det är tydligen bara att ta. Sen såg jag Lars Ohly, men när jag sa det till mina kompisar sa dom att det var ju Persbrandt och det är ju ännu bättre. 

 

- Jag har en jävla otur vad gäller vissa saker. Ta alla grejer som går sönder till exempel. Två telefoner i sjön inom loppet av en vecka.

- Vad sa försäkringsbolaget då? frågade jag.

- Jag tog det inte på försäkringen, jag är ingen snål jävel!

- Har du haft otur någon mer gång?

- De stal min oförsäkrade kamerautrustning för 180 000 kronor.

- Var tog de den då?

- Kenny Bräck och Janne Flash hade en fest fem mil utanför Eksjö långt ute i ödeskogen. Hela parkeringen var full med dyra bilar så in åt helvete. Min rostiga Volvo räckte inte ens till en backspegel på de där bilarna och så väljer tjuven att göra inbrott i just min bil.

 

Sedan kom Jimmy igång av sig själv…

- En gång hade jag mitt 300 teleobjektiv på stativet bakom nacken, men det skruvades upp och ramlade av så det gick sönder och sen mitt 70-200 objektiv som gick sönder i Leksands ishall. Jag kan förklara för dig hur det gick till. Det var i en trapp och det var ett stort steg, ett litet steg och ett stort steg igen och någonstans där i mattematiken tänkte jag fel och ramlade. Sedan klämde jag sönder mitt 16-35 mm objektiv i dörren.

- Vilken dörr?

- Bildörren såklart! Och sen när jag var hemma och skulle sova så råkade jag fan i mig ha ner datorn från nattduksbordet, men det var fortfarande otur att den skulle ligga just där just då.

- Ja du har lite otur ibland.

- Och så har vi ju Serbienincidenterna, de är värst. När jag skulle hoppa upp på Sven Lindvalls rygg så råkade jag knäa till hans kamera så han tappade den i backen och objektivet gick av. Då fick han mitt objektiv så budade vi ner ett nytt till mig. Det är ju ren och skär otur. Och sen dagen efter när jag skulle gå ombord på en båt, gick en kille in i mig så IR-sändaren till blixten ramlade av och trillade ner i vattnet efter två studs på bryggan. Alltså det är sån otur. Sånt händer ju bara inte! Sen dess har det nog fan varit bra, så nu blickar vi framåt!

 

Jag sitter med Sofies Mode i handen.

I vanliga fall tycker jag att listor av alla de slag är värdelösttråkiga att läsa, men nu har jag plöjt igenom hennes i alla fall och det är mycket som stämmer på mig. Bland annat det här:

 

• Jag surfar med mobilen
• Jag har klackskor
• Jag gillar att äta långa bruncher inne i stan
• Jag gillar allsång...

Det jävliga är att allt det där står på utelistan.

Whatever. Inget att bry sig om. För i dag är det tisdag och jag ska träffa Lasse Stefanz, Amanda Jenssen, Brolle, Little Gerhard, Rock-Olga, Rock-Ragge och Burken och Maria Haukaas Storeng. Alla kommer att hänga med Anders Lundin på Allsången och efteråt ska vi äta korv tillsammans bakom scenen. Jisses vad trevligt vi ska ha det. Utomhus förvisso, men ändå väldigt inne!

I går messade jag en hel del med Robert Laul.

Det började på matchen när han skickade spydiga små meddelanden av typen:

Regnar det?

Varmt och skönt?

Jag som tar mitt jobb på allvar fick svara snabbt och kort för att inte missa en massa bilder.

Ett svar var bara en lipande smiley. :0P

I pausen kom han fram:

-       Vad konstigt du skriver. Ett O och ett P?

-       Men det är ju en lipande gubbe ser du väl!

-       Men mina gubbar är runda och gula, vilken skittelefon du har!

-       Jag har ju en Iphone!

-       Skittelefon, upprepade Laul.

Framåt midnatt blev han snäll och jag hamnade i hans blogg igen.

Han länkade även till min och det resulterar alltid i en massa nya besökare.  

...Robert Laul som hade Sveriges bästa blogg under EM-slutspelet enligt en omröstning på Expressen.se.

- Det var väl ingen nyhet?

- Så du är inte överraskad?

- Inte alls. Men på tiden att någon uppmärksammar det. Det får man ge konkurrenten, en mycket bra omröstning.

- Är det synd om konkurrenten som fick storstryk på hemmaplan?

- Det tycker jag faktiskt.

 

Det var ju verkligen bra jobbat av Robert där borta. Speciellt med tanke på samtalet han hade med Magnus Wennmann nyss.

    - Har du inga bilder på mig från EM där det ser ut som om jag gör det jag ska? Någon där jag inte ser berusad ut och inte när jag har en poncho på mig och inte när jag ligger och solar på soldäck?

- Nja då får jag nog gräva djupt i arkivet, svarade Magnus.

 

De där fotbollsreportrarna verkar ha det lite väl glidigt när de är ute på jobb.

Klockan 19.00 ska jag och Robert till Söderstadion och se Hammarby-Norrköping.

Jag får stå ute i regnet, medan Robert troligen tar en kaffe och sätter sig på läktaren.

 

I tidningarna står det att man ska satsa på accessoarer i sommar, så nu har jag skaffat mig en. 

Min accessoar heter Danne. Danne har stora muskler och bruna fina hundvalpsögon. Jag tar med honom lite överallt så får han stå bredvid mig och se snygg ut.

Inte nog med att han ser bra ut, han kan prata också. Han är riktigt rolig faktiskt. Dessutom svarar han snabbt och bra på alla sms. Han har många fina kvaliteter. Han är 1000 gånger bättre än en Gucciväska. 

Chefen och jag har kollat på porrfilm i dag.

Vi tittade på den där hockeyspelaren som har det lite mysigt.

Han hade nog inte räknat med att filmerna skulle spridas ut på detta vis. Stackarn.

Jag tycker att vi kan stryka ett streck över det där och låtsas som om ingenting hänt.

Inte retas med honom nu! Låt pojken mysa bäst han vill!

 

När jag hade kollat färdigt på porrfilmerna var det dags att jobba.

Jag och reportern hoppade in i min bil, körde i tre timmar, åt en fantastisk måltid och körde sedan samma väg tillbaka igen.

Det var allt jag hann med i dag. Nu ska jag åka till Bromma och sova. 

Min journalistkompis har börjat dejta en kille som vägrar tala om sin ålder.

Nu är han dafad (registerkollad) och klar. Han är född 1974, har inga betalningsanmärkningar och en stadig inkomst.

Dejtandet kan med andra ord fortsätta. 

Vi skulle vidga våra vyer i går och prova en ny krog, så vi åkte ut till Engeltofta.

Först beställde vi en taxi i mitt namn, men det kom ingen.

Då tog den driftige Thomas Brolinkopian tag i saken.

-       Hej, Lasse Anrell här från Aftonbladet, jag vill beställa en taxi.

Då behagade taxibolaget skicka fram en bil. 

Väl i taxin fortsatte Brolinkopian att fabulera.

-       Jag skulle uppskatta om du åker fort, för jag är veterinär och ska ut och operera en kanin.

Han verkar ha fullt upp i huvudet den där mannen.  

I går hoppade jag över spriten för att istället åka mc. Jag fick töntigt nog inte köra själv utan sitta bakom. Det var trevligt ändå, fast jag skötte mig tydligen inte så bra.

I svängarna lutade jag åt fel håll, vilket är dåligt och när jag tyckte att det gick för fort tryckte jag in fingrarna hårt i magen på föraren. Så fick jag tydligen inte heller göra.

Jag gjorde så mycket fel där bakom, så nästa gång är det nog bäst med ett platsbyte. Jag ska köra.

 

I dag har jag varit på Fjärran Höjderbadet med Kattis och hennes två barn.

Kattis packade med smörgås, kaffe och bullar till mig så skulle jag hjälpa till att passa de små.

Jag skötte mig utmärkt. Trots att lilla pojken var blöt och svinkall tog jag upp honom i famnen. 

Det fanns inte så mycket att fira i går.

Gefle förlorade mot Kalmar med 1-5.

Trots det följde jag med TTs reorter Jimmy till Söderhielmska efteråt.

Han hade en vän med sig också som är lik Thomas Brolin.

Det drar han tydligen nytta av.

-       Hej jag är Thomas Brolins brorsa, säger han och kommer in gratis på krogarna.

En gång hade han lite otur. Vakten visste att det var skitsnack och Thomaskopian var väldigt nära att åka på stryk. 

En i Magnus Ugglas nya band frågade om jag gått i samma klass som Thoma Di Leva. Det var mindre smickrande med tanke på att han är äldre. 

Magnus däremot var charmig som vanligt.

Han stod ute och väntade på mig när jag kom för att plåta hans band.

Det blev fina bilder på dem tillsammans.

Sedan skulle jag plåta Magnus ensam. Han hade som vanligt sina solglasögon på sig, men efter lite tjat tog han av sig dem.

Jag hängde glasögonen så att de syntes i hans halsurringning.

Mina kollegor var imponerade. För dem har han minsann alltid behållit solbrillorna på.

I går var det Allsång. Jag har varit ledig alla tisdagar hittills, så även i går. Jag missade tyvärr därför när Magnus och hans solglasögon uppträdde. 

Min kompis är verkligen aktiv. Jag fick just ett meddelande från henne. Samtidigt som hon håller på att föda barn ligger hon alltså och messar.

 

Är inne på bb nu… Öppen 7 cm. Ska öppnas 10 cm. Kram J.

 

I dag träffade jag även Kattis två barn.

 

Lova bajsade och Kattis undrade vem som skulle byta blöja.

-       Ska Kattis byta? frågade jag.

-       Nej, svarade Lova.

-       Ska Hugo byta?

-       Nej han är för liten för det, svarade Lova.

-       Ja ha, ska du vänta med att byta blöja till din pappa kommer hem då? fortsatte jag.

-       Nej, du ska byta på mig, svarade Lova.

-       Jag kan inte. Jag vet tyvärr inte hur man gör, svarade jag.

-       Man torkar bara så är det klart, förklarade Lova och fortsatte: 

-       Kom ska jag visa dig!

 

 

Fladdermössen krafsar och smaskar i väggarna i ett hus i Dalarna så familjen inte kan sova.

Jag hörde i och för sig varken krafs eller smask i går när jag var där, däremot blev jag attackerad av knott.

Det är tydligen på nätterna djuren drar igång med sitt oväsen.

Det är inte lätt att bo där familjen bor. Det verkar bara vara ovälkomna djur som hälsar på. För att hitta dit som människa är svårt. Vägarna är så små, så små, så de finns inte ens med på min gps.